Boende på basen - Boende på stan: 37-0

För ett tag sedan skrev jag om att jag tyckte det kändes som lugnet före stormen med hänsyn till skolarbetet. Jag hade hört från mina svenska företrädare på kursen att det var långa dagar och mycket att plugga. Fritid var sällsynt i veckorna och kanske blev tiden med familjen lidande.

Jag går fortfarande lite och väntar på att lugnet skall upphöra och stormen börja, för ärligt talat så känner jag inte att belastningen är så vansinnigt hög som jag föreställt mig. Visst, jag fysar i princip varje morgon med början kl 06-0630. Jag går i skolan till ungefär kl fyra på eftermiddagen och pluggar eller färdigställer någon orderprodukt någon timme efter det nästan varje dag. Och jag pluggar ibland lite på helgerna. Kanske mer än lite t.o.m. Men det känns inte så ansträngande direkt. Jag tror det delvis beror på att det som jag beskrivit tidigare är mer eller mindre bekanta saker vi pluggar som jag mer får lära om än lära mig på nytt. Det beror också på det faktum att jag var tämligen förberedd på ett sjukt högt tempo och tonvis med arbete, när det då blev mindre kändes det ju överkomligt. Beror det på att jag bryr mig mindre och pluggar med lägre ambition än mina föregångare? Nej det hoppas jag verkligen inte, den största anledningen är med största sannolikhet kopplat till boendet.

Till skillnad från de svenskar jag vet som varit här tidigare så bor vi inte i Columbus utan som bekant på Fort Benning istället.

Infarten till Fort Benning. Lite större än undergången till Skövde Garnision.

Fördelar

• Jag kan sova minst 40 min längre (ca 0550 istället för 05-0510) då jag inte har lika långt till skolan. 
• Jag åker hem, duschar och byter om samt käkar frukost. Med Ann dessutom så jag får träffa henne på morgonen (ofta åker hon ju faktiskt med och tränar).
• Jag kommer hem snabbare, jag slipper minst 30 min pendling i eftermiddagstrafiken.
• Ann kan skjutsa mig till skolan och får därmed vår enda bil till förfogande hela dagen.
• Vi får bo i ett (nybbyggt) hus istället för en lägenhet.
• Nära till träningsmöjligheterna även på helgen
• Plus en hel del andra grejer.

Så, istället för att ha tolv timmar då jag är borta hemifrån får jag i princip max sju timmar, exkluderat fysen. Fysa skall man ju ändå göra. Detta i sig är ju en anledning att bo här. Mer eller mindre alla våra internationella vänner som bor ute på stan har nämnt att de faktiskt är rätt avundsjuka på oss som bor här och en del har tom försökt att bli av med sina hyreskontrakt för att få flytta hit. Det är faktiskt nästan så vi känner oss lite för bortskämda ibland.

Nackdelar

• Jag kan faktiskt inte komma på några alls. Det skulle kunna vara att man måste köra bil för att komma till en restaurang eller när vi besöker nån i Columbus. Det vill säga Designated Driver gäller! Men...man kan alltid ta en taxi om det skulle vara viktigt. Det är ju ändå hyfsat billigt i det här landet. Dessutom måste du i princip ta bilen överallt även om du bor i Columbus. Det är ju fortfarande USA och allt är bilanpassat.

Andra motargument

• Bo på jobbet? Nä, inte direkt. Vi bor ju i en liten "Disney-by" ganska långt från skolan ändå. Ur ett svenskt perspektiv och eftersom det är under så kort tid är det ju nästan ett äventyr i sig att bo på en militärbas.
•  "There seems to be alot of drama going on" var argumentet jag fick från en fd amerikansk soldat jag lärde känna i Kosovo 2007 när jag frågade henne om hon tyckte vi skulle bo på basen eller ej. Trots att vi bor i princip granne med Wisteria Lane har vi inte märkt nåt av detta. Kanske rentav tråkigt?

Slutsaten är att vi är väldigt glada över att bo där vi bor, och även om det är långt kvar innan vi flyttar hem så vet vi att vi kommer sakna vårt hus. Att ha massa plats jämfört med två ettor på 50 respektive 30kv. Garage med automatisk port. Egen tvättstuga. Stort kök. Badrum i direkt anslutning till Master Bedroom. En trädgård med uteplats. AC som justerar exakt rätt temperatur över tiden. Ja, en massa helt enkelt (jag lovar att det kommer komma ett Welcome-to-our-crib-inlägg här snart).

Som tur är så väntar nya äventyr när vi väl kommer hem till Sverige igen, men det är långt kvar tills dess!

Vårt röda hus med vita knutar i vinterväder

Vi vill officiellt tacka Fredrik J Andersson för att du satte oss i kontakt med den tyske samverkansofficeren Stephan här på Fort Benning. Utan dig hade tiden här säkerligen varit bra ändå, men med din hjälp är det så att vi just nu känner att vi aldrig vill åka hem. Tack Fredrik!