Förra veckan började jag läsa engelska på kvällstid. Först tänkte jag inte alls gå den kursen, men jag följde med några andra internationella "fruar" då jag inte hade något bättre för mig. Den första kvällen fick vi göra ett diagnostiskt prov för att avgöra vilken nivå vi skulle läsa på. När jag gjorde provet fick jag ytterligare vatten på min kvarn; "jag är för bra på engelska för det här".
Vid tiden för nästa kurstillfälle två dagar senare hade jag fortfarande inget särskilt för mig, så jag följde med igen. Och jag måste faktiskt erkänna att jag hade fel. Jag är inte alls för bra. Läraren, däremot, är otroligt bra, de andra eleverna är härliga och min engelska utvecklas verkligen. Har till exempel lärt mig att om man vill låta local så säger man inte AtlanTa, man skippar sista t:et och säger Atlana.
Yta och attityd ni vet, klart man vill låta som en local. :)
Ikväll var det dags igen. Efter kursen pratade jag med en tjej som går i nybörjarklassen. Jag frågade vad dom hade lärt sig ikväll, hon svarade att hon hade lärt sig skillnaden på "I think.." och "I'm thinking of..".
-"Så, vad tänker du på?" frågade jag.
-"Jag tänker på mitt hemland. Varje dag."
Det svaret fick det att svida till i hjärtat av medkänsla.
Att kunna språket gör att man får så otroligt mycket gratis, bara en sån sak som att jag kan handla den mat vi tycker om, för jag förstår vad förpackningarna innehåller. Eller att vi kan slötitta på tv, för vi förstår vad de säger.
Att umgås med människor som i början inte kunde ett ord engelska har gjort att jag automatiskt börjat reflektera över de som kommer nya till Sverige. Det må vara pinsamt sent, men det är först nu jag börjar inse vidden av alla svårigheter de ställs inför, och då syftar jag inte på att de missar bra tv-program. Jag kan bara konstatera att denna resan ger så otroligt mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Det är också skönt att kunna konstatera att jag inte tänker på mitt hemland varje dag. Det är klart att vi saknar våra vänner och familjer ibland, vi tycker ju om er! Det jag försöker säga är bara att vi trivs otroligt bra här, och det är gött.
Ha en fin dag!
Vid tiden för nästa kurstillfälle två dagar senare hade jag fortfarande inget särskilt för mig, så jag följde med igen. Och jag måste faktiskt erkänna att jag hade fel. Jag är inte alls för bra. Läraren, däremot, är otroligt bra, de andra eleverna är härliga och min engelska utvecklas verkligen. Har till exempel lärt mig att om man vill låta local så säger man inte AtlanTa, man skippar sista t:et och säger Atlana.
Yta och attityd ni vet, klart man vill låta som en local. :)
Ikväll var det dags igen. Efter kursen pratade jag med en tjej som går i nybörjarklassen. Jag frågade vad dom hade lärt sig ikväll, hon svarade att hon hade lärt sig skillnaden på "I think.." och "I'm thinking of..".
-"Så, vad tänker du på?" frågade jag.
-"Jag tänker på mitt hemland. Varje dag."
Det svaret fick det att svida till i hjärtat av medkänsla.
Att kunna språket gör att man får så otroligt mycket gratis, bara en sån sak som att jag kan handla den mat vi tycker om, för jag förstår vad förpackningarna innehåller. Eller att vi kan slötitta på tv, för vi förstår vad de säger.
Att umgås med människor som i början inte kunde ett ord engelska har gjort att jag automatiskt börjat reflektera över de som kommer nya till Sverige. Det må vara pinsamt sent, men det är först nu jag börjar inse vidden av alla svårigheter de ställs inför, och då syftar jag inte på att de missar bra tv-program. Jag kan bara konstatera att denna resan ger så otroligt mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Det är också skönt att kunna konstatera att jag inte tänker på mitt hemland varje dag. Det är klart att vi saknar våra vänner och familjer ibland, vi tycker ju om er! Det jag försöker säga är bara att vi trivs otroligt bra här, och det är gött.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar