Helt klart är att man följer utvecklingen noga. Redan innan demonstrationerna urartade i februari och innan Ryssland placerade trupper på Krim så diskuterades händelsen både i nyheterna men också i skolan faktiskt. Här känner jag en ganska tydlig skillnad mellan oss som svenska officerare och våra amerikanska kollegor. Min uppfattning hittills är att de följer nyheter i större utsträckning och är bättre pålästa om olika delar av världen (kanske kopplat till tidigare uppdelning av världen i COM's? Se föregående inlägg) än vad vi generellt är. Alla är ju akademiker och kanske springer det ur denna bakgrund?
Som jag även antytt tidigare så är min känsla att även om officeren fyller en tydlig roll som plutonchef och kompanichef så är det först på nivåerna över detta, i staber och som chefer för högre förband, som officeren med sitt breda akademiska förhållningssätt verkligen kommer till sin rätt. Det är där den analytiska förmågan och "allmänbildningen" får spela ut. Kortfattat: Vi är bättre chefer och ledare på plutons/kompaninivå men de är bättre än oss på nivåerna över. Självklart är det här en mycket grov generalisering och skall mer ses som en reflektion än en direkt sanning.
Men tillbaka till Ukraina. Amerikansk media följer situationen noga och så gör även allmänheten. Krisen med Ryssland är Big News. Som exempel hade Ann igår en engelskalektion med tema Ukraina där situationen diskuterades och analyserades. Vinklingen på nyheterna annars är av uppenbara skäl kopplat till hur USA och president Obama skall hantera situationen. Är det läge att sätta hårt mot hårt, så som hans ursprungliga uttalande från vita huset antydde - att det skulle bli "costs" för militära aktioner mot Ukraina, eller skall man köra mer på en diplomatisk linje med utrikesminister John Kerry i spetsen.
 |
| CNN - Inhämtningsmedia nummer uno |
Anledningen till att detta är stor grej är av uppenbara anledningar kopplat tillbaka till kalla krigets dagar. Även om Ryssland idag inte är en supermakt och med en mycket dålig ekonomi så är man fortfarande en spelare att räkna med av en väsentlig anledning. Kärnvapen. Många flashbacks till kalla kriget har säkerligen förekommit och oviljan att hamna i en liknande situation är extremt tydlig. Detta adderar ytterligare till den fina balansgången mellan hård eller diplomatisk approach, men även mellan Amerikansk demokrati vs Putinsk makthunger.
Det är även tydligt att USA ser sig själv (med all rätt?) som den nation som måste leda vägen framåt mot Ryssland och leda sina Europeiska småsyskon. Spelare nummer tre på den internationella spelplanen är helt klart den tyska förbundskanslern Angela Merkel. USA ser den starka ekonomin Tyskland som sin allierade nummer ett i just detta fallet, mycket kopplat till geografiskt läge men även kopplat till det ekonomiska förhållandet mellan Tyskland-Ryssland och Tysklands beroende av rysk gas. Såklart är Tyskland en stark spelare i Nato med de samtal som pågår inom den organisationen.
Som så mycket annat i det här landet (och andra länder tillika) så blir gärna utrikespolitik inrikespolitik. Dvs att republikanerna, oavsett Obamas och hans administrations agerande, anser att man agerar fel. Antingen för tamt eller för hårt. Oavsett politisk tillhörighet eller vilket media vi pratar om så är de flesta överens om att president Obama just nu står inför sin största utmaning hittills på det utrikespolitiska planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar