Inför bataljonsfasen bröts de gamla klasserna upp och vi indelade i nya seminars med nya SGL:er. Bra tanke att få en ny SGL med nya infallsvinklar och nya klasskompisar med andra erfarenheter. Dock genomfördes inte ens en ansats till lagutveckling, ingen gemensam fys/tävling såsom UFL:en var i kompaniskedet och den här sista delen konstituerar enbart 1/3 av kursens totala längd. Följden har blivit att klassen inte är så tight och samarbetet haltar något. Dock är vi alla professionella så det funkar hyfsat bra ändå.
Bataljonsfasen avhandlar utbildning och genomförande i MDMP - Military Decision Making Process, motsvarigheten till vår PUT (dock utan tidspress) - samt till viss del Targeting.
MDMP och dess olika steg. Rehearsal och Execution ingår normalt inte i själva bedömmandet. |
B1 - Spaningsbataljon (Bradleys) i en offensiv operation
B2 - Stryker/mekbataljons anfall
B3 - Mekbataljon försvar (missade vi IMS då vi var i Washington DC)
B4 - Targeting
Målsättningen med bataljonsdelen av kursen är avsevärt lägre än kompanichefsdelen då vi enbart skall vara familjära med MDMP och inte mästare på den, såsom gällde för motsvarigheten på kompaninivå, TLP's. Detta i kombination med att ha fått en lärare som till synes knappt har brytt sig om att faktiskt utbilda oss elever - vi fick en brigadorder i B1 och sidhänvisningar till MDMP "and you figure it out" - har lett till ett ganska lågt tempo under genomförandet. Måhända att jag missat en pedagogisk poäng med att "utbilda" på det här sättet men jag upplever det tyvärr som sådär kvalitativt. Dessutom har vi ju som helklass med 16 elever utgjort en stab varpå inblandningen i bedömmandet för den enskilde blivit ganska marginellt stundtals.
Vad skiljer sig då MDMP från PUT? En hel del såklart. Nu är ju jag knappast en mästare på PUT då jag uteslutande jobbat på kompaninivå hittills med undantag från MSS men jag kan drista mig till några reflektioner. Allt nedan kommer med brasklappen att detta är min uppfattning utifrån hur vi gjort på kursen. Vad som gäller i verkligheten låter jag vara osagt.
MDMP är, såklart, mer strukturellt uppbyggd (Jag säger inte att det är bättre eller sämre). Där vi tillåts hoppa mellan avsnitt fram och tillbaka är MDMP mycket mer rigid i vilken ordning stegen skall genomföras. Självklart är det så att man i MDMP också anpassar sig till den tid man har till godo men alla steg skall ändå passeras i rätt ordning. Steg 1 - recpeit of mission - och steg 2 - mission analysis - är de absolut mest tidsomfattande och de som man lägger mest kraft på. Även mycket arbetet med att producera text och diagram (ja, så är det) inför själva orderproduktionen genomförs faktiskt här. Men förstå uppdraget och möjligheter/begränsningar är något man fäster stor vikt vid.
Av steg 3-6 - COA development till COA approval - läggs nog mest tid på COA analysis (war gaming). Precis som i PUT tar man fram en ganska bred plan under COA development - Skall vi genomföra frontanfall, flank anfall eller kringgång? - men kopplat till kartan ungefär var man vill ha sina förband. Under War Gaming, som jag upplever att man håller mer heligt och lägger mer tid på än vad vi gör generellt, så styr man upp detaljerna i vilket kompani som skall/bör anfalla var, hur man skall använda den indirekta elden osv. Man börjar alltså med ett något mer oskrivet blad innan själva war gamingen och får ut detaljerna där, inte bara en beslutsstödsplan och när man bör omgruppera sin Grk-pluton.
När man spelar på sin plan gör man detta med alla de COA (course of action) som man tagit fram, beroende på hur lång tid man haft för bedömandet. Avgörandet för vilken plan man sedan väljer faller självklart på bataljonschefen men rekommenderas på ett mer digitalt sätt genom ett decsion matrix (matriser är the shit i US Army).
Under mission analysis tar man fram urvalskriterier (factors ovan) som sedan bedöms mot respektive COA efter war gaming. Man jämför vilket alternativ som är bäst avseende tex enkelhet och rangordnar alternativen. I exemplet ovan gäller alltså att så lite poäng som möjligt är bäst. Efter att ha bedömt samtliga kriterier summerar man och voilá, en COA visar sig vara den som skall rekommenderas för bataljonschefen. Man kan dessutom "väga" urvalskriterierna om man man anser att exempelvis enkelhet är mer viktigt än kraftsamling så utgör denna dubbelt eller tredubbelt så många poäng.
Enkelt för staben och helt solitt, eller hur? Jag har själv en käpphäst om att man kan visa precis vad man vill visa med statistik. Den ljuger alltid om man vill att den skall ljuga.
Generellt tycker jag detta säger rätt mycket om sättet att se på militära operationer i US Army. Det är mer av ett stort maskineri som skall gå ihop (vetenskap) än att känna av stridsfältet och bedöma vad som är lämpligast just nu (konst). Det finns manualer till allt och läser man bara på (mycket text blir det men ändå) så kan man faktiskt utan utbildning genomföra MDMP till punkt och pricka medans PUT kanske lite mer kräver erfarenhet och kunskap? Detta gäller inte bara bedömande utan mer eller mindre all verksamhet finns nedskriven om hur den skall göras. HUR är därför mycket viktigare än VAD är min uppfattning. Och kanske behövs detta när man har en armé som är så stor som US Army. Bättre eller sämre, högst oklart.
Jag är dock helt övertygad om vilket av alternativen som bäst lämpar sig för uppdragstaktik, något som US Army så gärna vill införa och som det pratas så mycket om. De har dock en väldigt lång väg att gå baserat på den här kursens erfarenheter. Om det nu verkligen vill ha just uppdragstaktik.
Vi hade MDMP utbildning med Morgan förra veckan, inför våran utbildning i Polen. Jag har kört GOP och COPD innan, så det var väl inte så jättestor omställning. Men, själva urvalskriterierna för COA analysis fick vi inte riktigt ihop. För det är ju som du skriver, man kan ju bevisa vad som helst med statistik. Förordar lärarna att alltid ha fasta urvalskriterier? Typ basförmågorna? Vem exakt fastställer detta - någon utomstående från bedömandelaget (COS?) eller någon som är med i bedömandet?
SvaraRaderaTar gärna med dig litteratur hem - jag är intresserad av allt!
/Anders
Staben tar fram dem men de godkänns (som allt annat) av chefen. Kriterierna kan vara vad som helst i princip men utgår oftast ifrån krigföringens grundprinciper; kraftsamling, enkelhet, överraskning osv. Det viktiga är dock att fastställa dessa INNAN Voa Development
SvaraRaderaCoa development så att man inte blir för subjektiv. Även ev viktning bör ske då. Detta steg är således tämligen viktigt för utgången
SvaraRaderaAvseende litteratur så får jag återigen hänvisa till armypubs.army.mil. Där finns ALLT. Vi har i princip enbart jobbat digitalt här.
Ok! Men finns det en motsvarighet till fyrfältare och att lista framgångsfaktorer under punkterna innan, så att dessa kriterier (som nog kan likställas med FF) inte bara ska poppa upp innan COA development?
SvaraRaderaHur har ni jobbat med running estimates?
Ingen fyrfältare vad jag upplevt. Har självt dock använt vår fyrfältare under kompanibedömmande. Kriterierna har vi mer eller mindre tagit fram genom mission analysis. Running Estimates har förts på sektionsnivå i något som möjligen kan liknas vid nåt liknande fyrfältaren. Blir ju dock krystat när man jobbar med ett spelat förband under kort tid.
Radera