För en fetare kyss.

Uppdatering från Lypsyl-hyllan:

Ha nu en riktigt soft & smooth fredag!

Boende på basen - Boende på stan: 37-0

För ett tag sedan skrev jag om att jag tyckte det kändes som lugnet före stormen med hänsyn till skolarbetet. Jag hade hört från mina svenska företrädare på kursen att det var långa dagar och mycket att plugga. Fritid var sällsynt i veckorna och kanske blev tiden med familjen lidande.

Jag går fortfarande lite och väntar på att lugnet skall upphöra och stormen börja, för ärligt talat så känner jag inte att belastningen är så vansinnigt hög som jag föreställt mig. Visst, jag fysar i princip varje morgon med början kl 06-0630. Jag går i skolan till ungefär kl fyra på eftermiddagen och pluggar eller färdigställer någon orderprodukt någon timme efter det nästan varje dag. Och jag pluggar ibland lite på helgerna. Kanske mer än lite t.o.m. Men det känns inte så ansträngande direkt. Jag tror det delvis beror på att det som jag beskrivit tidigare är mer eller mindre bekanta saker vi pluggar som jag mer får lära om än lära mig på nytt. Det beror också på det faktum att jag var tämligen förberedd på ett sjukt högt tempo och tonvis med arbete, när det då blev mindre kändes det ju överkomligt. Beror det på att jag bryr mig mindre och pluggar med lägre ambition än mina föregångare? Nej det hoppas jag verkligen inte, den största anledningen är med största sannolikhet kopplat till boendet.

Till skillnad från de svenskar jag vet som varit här tidigare så bor vi inte i Columbus utan som bekant på Fort Benning istället.

Infarten till Fort Benning. Lite större än undergången till Skövde Garnision.

Fördelar

• Jag kan sova minst 40 min längre (ca 0550 istället för 05-0510) då jag inte har lika långt till skolan. 
• Jag åker hem, duschar och byter om samt käkar frukost. Med Ann dessutom så jag får träffa henne på morgonen (ofta åker hon ju faktiskt med och tränar).
• Jag kommer hem snabbare, jag slipper minst 30 min pendling i eftermiddagstrafiken.
• Ann kan skjutsa mig till skolan och får därmed vår enda bil till förfogande hela dagen.
• Vi får bo i ett (nybbyggt) hus istället för en lägenhet.
• Nära till träningsmöjligheterna även på helgen
• Plus en hel del andra grejer.

Så, istället för att ha tolv timmar då jag är borta hemifrån får jag i princip max sju timmar, exkluderat fysen. Fysa skall man ju ändå göra. Detta i sig är ju en anledning att bo här. Mer eller mindre alla våra internationella vänner som bor ute på stan har nämnt att de faktiskt är rätt avundsjuka på oss som bor här och en del har tom försökt att bli av med sina hyreskontrakt för att få flytta hit. Det är faktiskt nästan så vi känner oss lite för bortskämda ibland.

Nackdelar

• Jag kan faktiskt inte komma på några alls. Det skulle kunna vara att man måste köra bil för att komma till en restaurang eller när vi besöker nån i Columbus. Det vill säga Designated Driver gäller! Men...man kan alltid ta en taxi om det skulle vara viktigt. Det är ju ändå hyfsat billigt i det här landet. Dessutom måste du i princip ta bilen överallt även om du bor i Columbus. Det är ju fortfarande USA och allt är bilanpassat.

Andra motargument

• Bo på jobbet? Nä, inte direkt. Vi bor ju i en liten "Disney-by" ganska långt från skolan ändå. Ur ett svenskt perspektiv och eftersom det är under så kort tid är det ju nästan ett äventyr i sig att bo på en militärbas.
•  "There seems to be alot of drama going on" var argumentet jag fick från en fd amerikansk soldat jag lärde känna i Kosovo 2007 när jag frågade henne om hon tyckte vi skulle bo på basen eller ej. Trots att vi bor i princip granne med Wisteria Lane har vi inte märkt nåt av detta. Kanske rentav tråkigt?

Slutsaten är att vi är väldigt glada över att bo där vi bor, och även om det är långt kvar innan vi flyttar hem så vet vi att vi kommer sakna vårt hus. Att ha massa plats jämfört med två ettor på 50 respektive 30kv. Garage med automatisk port. Egen tvättstuga. Stort kök. Badrum i direkt anslutning till Master Bedroom. En trädgård med uteplats. AC som justerar exakt rätt temperatur över tiden. Ja, en massa helt enkelt (jag lovar att det kommer komma ett Welcome-to-our-crib-inlägg här snart).

Som tur är så väntar nya äventyr när vi väl kommer hem till Sverige igen, men det är långt kvar tills dess!

Vårt röda hus med vita knutar i vinterväder

Vi vill officiellt tacka Fredrik J Andersson för att du satte oss i kontakt med den tyske samverkansofficeren Stephan här på Fort Benning. Utan dig hade tiden här säkerligen varit bra ändå, men med din hjälp är det så att vi just nu känner att vi aldrig vill åka hem. Tack Fredrik!

Attackflyg, kombinerade vapen och anfall genom minering

Skolan går vidare den här veckan och vi har påbörjat A2, anfall med mekskyttekompani förstärkt med strv i divisions ram. Till detta lite smått och gott med andra resurser såsom attackhelikoptrar, CAS och självklart minplogar. Man är nästan överförtjust i det här med anfalla genom mineringar här (precis som det var i Norge när jag gick kompanichefskursen där, undrar varifrån norrmännen fått de idén!?). Jag tror verkligen att det är klokt att öva lite mer än vad vi har tendens till att göra hemmavid - det är ju inget man höftar ur sig liksom - men hittills har jag knappt hört någon nämna ordet kringgång (bypass) eller manövrering runt en minering. Det skall anfallas, och det skall anfallas genom minering!

Hursomhelst ger det oss elever en möjlighet att använda alla våra resurser maximalt och får ut så mycket som möjligt av våra kombinerade vapen, som verkligen är huvudtemat med detta avsnittet. Har fått lite lektioner i hur man kan nyttja attackhelikoptrar och CAS på bästa sätt så det ska bli kul att prova. Slutsatsen är, som vi har diskuterat tidgare Niklas Pedersen(!), att inte komplicera det för mycket utan hantera resurserna så likt indirekt eld som möjligt. Enkelhet måste vara ett ledord, tom i US Army ibland!

Rent taktiskt känns det ganska lugnt inför A2 då trots allt är lite hemmaplan för egen del. De stackars avsuttna infanteristerna i mitt nya seminarie - som jag och min kollega Ashley från USMC tillfälligt blivit tillförda under A2, i väntan på att vår SGL ska pappalediga klart sig - sitter stundtals och ser ut som frågetecken på lektionerna. Känns rätt bra att vara ensam strvofficer, och en av endast tre officerare med bakgrund i ett mekaniserat förband, på lektionerna då många faktiskt vänder sig till just mig för att få svar på många praktiska frågor. För även om det är olika ord, begrepp och vissa skillnader i utförandet så är det MÅNGA likheter. För mig själv handlar det mestadels om att lära sig att TOLO-omgång heter LOGPAC och DSG kallas FMT. Och implementera tusentals detaljer i ordergivningen såklart...

Har skrivit ett inlägg som beskriver hur en amerikansk pansarbrigad (ABCT) och mekbataljon är uppbyggd då det är den organisationen vi jobbar med i både A2 och A3. Var på besök hos en av mekbataljonerna (3-69 Panthers) här på Benning i måndags för lite kläm-och-känn-verksamhet vilket såklart var givande. Så, militärt nörderi blir det alltså jag vet, men någon är väl förhoppningsvis intresserad av detta?

Håll alltså till godo nedan!

Divisionerna och Pansarbrigaden - ABCT

US Army organisation i helhet kräver garanterat ett eget inlägg så jag tänkte inte gå in så mycket på detta här och nu. Däremot kan nämnas att det, som säkert huvuddelen känner till, finns både "Active Duty"-förband och "National Guard" (reservförband, tänk våra T-förband).

Avseende "Active Duty" förband så är dessa inom armén i stort indelade i tio stycken divisioner, varav en faktiskt är grupperad till helhet i Georgia! Dessutom med en brigad på Fort Benning. Läs om 3rd Infantry Division här: http://en.wikipedia.org/wiki/3rd_Infantry_Division_%28United_States%29
Det är divisionsmärket som alla soldater och officerare har som förbandsmärke på sin uniform. På vänster arm bär du det märket vid vilken division du för tillfället tjänstgör och på höger arm den division med vilken du varit "deployed".

Divisionerna är i sin tur uppbyggda av Brigader eller Brigade Combat Teams som de kallas. Det finns tre olika typer; Armor (ABCT), Stryker (SBCT) och Infantry (IBCT). Dessa för betecknas som kärnförbandet i armén och är mer eller mindre självförsörjande i allt.

Infanteridivisionerna och även 1st Armored Division består generellt av en kombo av ABCT och SBCT eller IBCT. 82nd Airborne, 101st Airborne (Air Assault), och 10th Mountain är lätta och består enbart av IBCT.

Nedan tänkte jag beskriva hur en ABCT är uppbyggd då vi använder det som grund i A2 och A3. Jag återkommer, förhoppningsvis, till SBCT under A4 då det är den typen vi jobbar med då. Det finns planer på att i och med de ekonomiska neddragningar som faktiskt pågår i staterna attomorganisera och helt enkelt inrymma mer bataljoner och kompanier i respektive Brigad. Exmepl på detta florerar på internet men nedan angivet är den organisation vi arbetar med på skolan.

En Pansarbrigad (ABCT) är alltså organiserad enligt bilden nedan.
HHC/T = Headquarter and Headquarter's Compan / Troop (typ stabs-understödskompani)
BSTB = Brig. Special Troops Battalion
FSC = Forward Supply Company (trosskompani)

ABCT Organisation

Alltså har man "bara" två mek/pansarbataljoner eller  Combined Arms Battalion (CAB) i brigaden. Som synes inte helt olika våra gamla goda (och återkommande?) pansarbataljoner. Att den ena är blå och den andra gul är i den här bilden bara av rättviseskäl, generellt är inf=blått och pansar=gult. Det finns även en Cavalry Squadron, som i detta fallet alltså är benämningen på en kavalleri bataljon. Kompani inom kavalleriet benämns Troop. Dessa åker antingen HMMWV eller Bradleys. Artbat är mekaniserade med 2x6 eldenheter av Palladin-typ (155mm).

Inom brigaden finns fältarbetsresurser rörlighet i form av broläggare, MICLIC på en Assault Breaching Vehicle (se en video på vad detta är här: http://www.youtube.com/watch?v=HVm8usmZJLc), Schaktmaskiner samt minplogar. Ett ingenjörskompani på en hel brigad imponerar kanske inte jättemycket rent antalsmässigt sätt men det är helt klart att man samövar och utnyttjar dessa resurser mycket mer här än vad vi gör hemma i Svedala. I den mån vi nu har så mycket fältarbetsresurser. Broläggare tex?

Det intressanta annrs är att HHC ingår i varje bataljon men att däremot FSC organisatoriskt ingår i Logistikbataljonen men så att säga tilldelas respektive kompani vid händelse av strid. Anledningen? Kvinnor får som jag skrivit tidigare inte tjänstgöra i stridande förband, däremot finns det flertalet på logbat och i trosskompanierna då dessa inte räknas dit. Ett sätt att komma runt sina egna bestämmelser? Detta är nu kanske inte huvudanledningen men så uttryckte C S3 på den bataljonen vi var och besökte i måndags saken. Hans förhoppning var att trosskompanierna å det snaraste skulle återgå till bataljonen på riktigt eftersom nuvarande system var så att säga "nuts".

CAB organisation

På HHC finns Grkpluton, spaningspluton, prickskyttegrupp men inget luftvärn. Har faktiskt inte fått grepp på var luftvärnets minsta enheter finns rent organisatoriskt men jag misstänker rent av att det återfinns på divisionsnivå tillsammans med medium- och långräckviddigt luftvärn. Några Lvkv har jag inte skymtat iaf. Lite oväntat. Dock har bataljonchefen och C S3 möjlighet att åka Strv respektive Strf om så önskas. Resurser finns ju på det sättet.

Även ner på kompaninivå har man ingen "organisk" stridstross eller stab- och trosspluton. Cheferna kan välja på antingen strv/strf eller HMMWV. E-grp, Sjvgrp, Bgbv och DSG tillförs generellt sätt - precis som man stridsindelar på brigad/bataljon - alltid kompanierna vid genomförande av uppgift. Ofta är det så i praktiken att dessa mer eller mindre alltid, även på kasern, underställs kompaniet och faktiskt på det sättet utgör en stridstross. Även om organisationen dikterar nåt annat.

Mech Inf Co organisation

Tank Co organisation

En resurs som man däremot har på kompaninivå på strvkompaniet är tillgången till tre stycken minplogar och en minvält. Här kan övas (och genomföras) anfall genom minering! Mekskyttekompanierna kan ju också vara glad för att ha robotstationer med TOW 2 på samtliga Bradleys. I tillägg har man tre Javelin (istället för Grg) för avsutten strid per pluton. En festlig detalj är att man trots organisationen med fyra strf har skyttet organiserat i tre skyttegrupper à 9 man. Jag har inte riktigt fått koll på hur detta ser ut när man övergår till närstrid alt vid uppsittning. Verkar krångligt. Vagnsstrid existerar inte som ett begrepp då det inte finns några luckor för skyttet att lucka upp i. Det är en stor skillnad!

Yep, så ser det alltså ut. Skillnader såklart men mer likheter skulle jag ändå vilja påstå. Fråga gärna om någon skulle vilja veta mer. Återkommer som sagt med Stryker och förhoppningsvis även IBCT. 

Fantasi och verklighet

Hej!

Vad gjorde ni igår kväll?

Jag satt i soffan, vek nytvättade gröna T-shirts och tittade på en matchande tv-serie. 

// anniearmywife ;)

Efterfest i köket

Dock inte i Jantes kök.
Det var något som var annorlunda med stämningen i detta landet. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var. Sen slog det mig bara och det var så uppenbart. Jante bor inte här!
De jobbar liksom inte med Jantelagen här. Om man är ett förträffligt exemplar människa så talar man om det. Jag fick min teori bekräftad när jag var på "Spouses-meeting" förra veckan. Jag behöver aldrig undra om en amerikansk militärfru jobbar som volontär, är en stark moder, en god förebild och undervisar sina barn i hemmet. Om vi hamnar i samtal så kommer hon ha talat om det för mig långt innan min veka plastgaffel hunnit spetsa körsbärstomaten som åker runt, runt, på min cocktail-tallrik. Jag kommer också att få veta vilken grad hennes man har, vad han har uppnått och vad som väntar bli nästa steg i hans karriär.
Låter det gräsligt?
Det är det faktiskt inte, än så länge tycker jag bara att det är uppfriskande!

Men vad har Jantelagen med efterfest i köket att göra?
Jo. Det som kommer härnäst i detta inlägget skulle man kunna tycka är lite skrytigt.
Jag ville bara berätta att vi var på grillfest igår. När vi kom hem vid midnatt gick Pär och la sig. Själv knöt jag på mig förklädet och hade en egen liten efterfest i köket med min surdeg. I morse var den färdigjäst och lagom till att vi behövde tröstäta efter hockeyn var det gräddat och klart.
Det var bara det jag ville berätta. ;)

Selfie på mig, degen..

..och den rykande varma förträffligheten.

Min sambo tyckte dock att bildtexten till första bilden skulle vara: "Jag har en massa deg!"
(Helt uppenbart en lögn, vi var ju i Vegas förra helgen, älskling.)

Ha en bra måndag!

Hej(a) Sverige!

Hockeyn. Jag skulle inte vara särskilt intresserad om vi var hemma, men när man är utomlands...! Det gäller all sport, jag blir lite extra stolt över vårt lilla lands OS-framgångar detta året. Grät en skvätt när vi såg reprisen av Kallas stafettbragd. Väldigt dålig timing eftersom jag just sminkat och fixat med omsorg inför fin-middag, dock oundvikligt, det var ju skid-magi!

Hur som helst, Finnarnas förlust firar vi som en svensk fredagkväll bör göras, Tacos och På Spåret.

Vid det obligatoriska avokadoklämmandet vid grönsaksdisken fick jag lära mig att det är tisdagar som är Taco-dagen här, Taco Tuesday! Men där går gränsen, så Amerikanska är vi inte, än. Tacos tonight!

Trevlig Helg vänner!

/a

Las Epic!

Las Vegas är precis som man sett på film och tv.
Allt finns; glittret, drinkarna, showerna (Cirque du Soleil!), palmer, pooler, fotänen utanför The Bellagio och den rökande slitna damen parkerad framför en enarmad bandit.
Och så undantaget som bekräftar regeln; människorna är inte alls lika snygga i verkligheten. I allmänhet är amerikanerna rätt dåliga på att klä upp sig, så även i Vegas. Det gör att man som europé utan större ansträngning känner sig som 1 million dollar när man går genom kasinot. Tacksamt!

Jag tror att Las Vegas är en av de få platser där man faktiskt har roligare än man gör sig. Resan var episk från att vi vaknade på avresedagen tills parkerade Jeepen i garaget fyra dagar senare.

Här kommer bildkavalkaden:

Oklanderlig hotellbokning denna gång! Revansch! 

All-you-can-drink Mimosas, bra brunch.

Inomhusgondol på The Venetian. Det kändes dock för fånigt att ta en åktur, trots militärrabatten.

Caesar's Palace

Planet Hollywood

Paris

"Ska vi åka bil 7 timmat T&R för att se Grand Canyon eller ska vi hänga vid poolen idag igen?"

Bockade av Grand Canyon på flyget hem.
Världens bästa semester!!

A1 OPORD Brief

Idag var det å dags för opord brief för A1 på riktigt. Skönt att få det gjort och kunna lämna det bakom sig eftersom det hängt med alldeles för länge enligt min mening. Själva briefen/ordergivningen gick på det hela bra. Är faktiskt själv rätt missnöjd med hur jag genomförde den men instruktören som gav betyg verkade däremot rätt nöjd och gav mer än en ok poäng. Känns lite som att vinna en match trots att man spelar dåligt för att göra en fotbollsjämförelse igen. 

Vår ordinarie SGL fick barn igår så idag var det en gästinstruktör som fick hoppa in och betygsätta. Verkar som vi skall ha honom under nästkommande två veckor intill vår ordinarie är tillbaka. Kanske kul med lite omväxling. För övrigt så är jag faktiskt sjukt nöjd med vår ordinarie SGL. Baserat på vad jag hört om övriga instruktörer är han ett under av sunt förnuft och pedagogisk förmåga. Ineffektivitet verkar vara ett ledord i många klasser men så inte i vår än så länge. Känns ju rätt bra. 

I väntan på att alla andra i klassen ska briefa klart så är det helt ledig dag imorgon och bara nån timme undervisning på torsdag och fredag. Känna lagom efter en långhelg. Man vill ju inte slita ut sig helt. 

Om någon missat det

...I all OS-uppståndelse så är vi i Las Vegas i helgen. Har en dekadent, lyxig och (tycker vi själva iaf) välförtjänt minisemester. Bättre tur med både väder och hälsa än över nyåret. Detta är sweet! 

Officerskarriären i US Army

Tänkte jag skulle beskriva lite hur den amerikanska officerskarriären kan se ut baserat på vad jag uppfattat hittills.

Det finns tre vägar att bli officer i US Army. Har uppfattat det som att karriärvägen är ungefär likadan för USMC men vissa skillnader finns. Deras Military Academy ligger tex i Quantica, Virgina istället för New York State.

1. Gå på West Point. Gratis utbildning i fyra år med i huvudsak akademisk utbildning blandat med fysisk träning och militär utbildning. Helt gratis men svårt att komma in just p.g.a. detta. Renderar i en Bachelor degree och en Comission som fänrik.

2. Gå på "vanligt" College eller University och genomför ROTC (Reserve Officers' Training Corps) under tiden. ROTC erbjuds på många college runtom i landet och består av militär grundutbildning samt ledarskap och andra militära grunder. Under somrarna erbjuds efterhand mer avancerade kurser såsom Airborne-course eller liknande. Efter examen får studenterna sin Comission.

3. Genomgå vanligt College eller University följt av (direkt påföljande eller senare) Basic Training - motsvarande GMU- och därefter OSC - Officer Candidate School. Detta är en tolv veckor lång kurs som genomförs på Fort Benning. Utbildningsfokus ligger på ledarskap, fýsisk träning och militära färdigheter.

Det händer att enlisted personnell (Benämns E1-9 här och inte OR1-9 som i Sverige) tar steget till officer men det är tydligen inte supervanligt. Av de 13 amerikanska officerarna i min klass så har två tidigare varit soldater. Överraskande nog inom artilleriet bägge två.

Efter Comission följer en "befattningsutbildning" i någon form, normalt sett Infantry/Armor Basic Officers Leader Course, om man skall bli infanterist eller pansarofficer. Båda 16 veckor långa och syftar till att utbilda på ledning av förband på grupp- och plutonsnivå. Detta alltså första halvåret efter examen.
Andra halvåret följer fördjupande kurser såsom t.ex Airborne course eller Ranger-course, som är mer eller mindre obligatoriskt om man skall bli Infanteri-officer, eller fördjupad utbildning på Bradley, Abrams eller Stryker. Dock inga instruktörskurser, allt syftar till brukande för officeren.

Efter 12 till 16 mån är man så redo för sin plutonchefsbefattning, vare sig man faktiskt är redo eller ej. Dock finns ju ett stöd av en NCO som plutonssergeant/stf plutonchef som mycket står för detaljkunskapen och fackkompetensen. Dock emfaseras kraftfullt att officerare är "Leaders", det är de som leder plutonen och står för the big picture.

Efter minst 24 månader som Fänrik befordras man så till Löjtnant, tämligen likt Sverige alltså. På samma sätt sker befordran till kapten vilket oftast sker efter 48 månaders comission (inte 36 som jag ev skrivit tidigare). Dock måste man för både löjtnant och kapten ändå passera någon form av promotion board för formellt beslut och med ett ok OER (vitsord) som grund för befordran.

Hur länge man är Plutch skiftar ganska mycket tydligen. vissa får 12 månader, vissa 18 och en del upp till 24 månader. Därefter kan man hamna i någon form av stab (S4, S3 eller liknande) eller vara XO för ett kompani men denna period är oftast ganska kortvarig innan det är dags att gå Captain Career Course.

Merparten av de som går kursen med mig kan se fram emot ett command/kompanichefsskap efter att kursen är slutförd. Det kan hända att en befattning inte är redo med en gång, vilket gör att man kanske går tillbaka till någon stab eller som XO inan det öppnas upp en befattning någonstans. Man har tydligen rätt liten möjlighet att påverka var man får sin kompanichefsplats då alla befattningar och placeringar hanteras centralt men önskemål får man alltid ha verkar det som. Även här kan man se fram emot mellan 12-24 månader på beffattning. Många av våra SGL:er har varit kompanichef på minst ett manöverkompani först och därefter på exempelvis ett stabs/understödskompani.

Som synes så är rörligheten ganska stor och det uppmuntras att man söker så olika befattningar som möjligt. Har man exempelvis varit plutonchef för på ett skyttekompani uppmuntras att man gärna byter till ett Strykerkompani eller Bradleykompani som kompanichef, eller så blir man helt enkelt bara tilldelad detta. Återigen så finns det ju alltid en ryggrad i form av en NCO-kår som är stöd för Ledaren.

Systemet har såklart en del nackdelar (varav alla säkert kan komma på minst tre?) men även fördelar. En otvetydig fördel är att man som officer får en väldigt bred kunskap och förhoppningsvis även stor förståelse för helheten. Man vill självklart få ut så mycket som möjligt av officeren på plutons- och kompaninivå men det känns ganska tydligt att dessa stadier i mångt och mycket också är en fortsatt utbildning  i syfte att kunna prestera bättre på bataljons- och brigadnivå. Det är där officerarna skall blomma ut på riktigt, för de officerare som nu kommer dit... (Ska be att kanske få återkomma till detta)

Är det då så vi ska ha det i Sverige då alltså? Troligtvis inte, men som så många påstått tidigare så måste det finnas en balans mellan NCO och officerare. Vem gör vad och framförallt varför?? Det man inte kommer ifrån är att de båda kategorierna hänger ihop i syfte att tillsammans med soldaterna bilda ETT system, båda måste funka med varandra och spela olika roller. Därför måste man inte enbart titta på hur specialistofficerarna skall utvecklas och vad de skall lösa för uppgifter, det måste även såklart korrespondera med officerarna och deras utveckling och uppgifter.

Slutligen åter till officerarna. En annan fördel, OCH nackdel beroende på hur man ser det, är rörligheten är mycket hög. USA är ju som bekant dessutom ganska stort så möjligheten att få bo på många olika ställen är överhängande. Du går kanske Military Academy på West Point i fyra år (lång tid!), för att därefter spendera ett år på Fort Benning med IBOLC, Ranger course och någon annan kurs. Därefter kanske du flyttar till Kentucky och får en befattning på 101st Airborne Div i kanske 18 månader. Därefter väntar en stabsbefattning på en bataljon i 2nd ID i Washington state, eller kanske 25th ID på Hawaii i knappt ett år. Sedan bär det av tillbaka till Fort Benning för MCCC i ett halvår innan du får din Kompch-plats någon annanstans. Mycket flyttande blir det alltså.

Språket

Förra veckan började jag läsa engelska på kvällstid. Först tänkte jag inte alls gå den kursen, men jag följde med några andra internationella "fruar" då jag inte hade något bättre för mig. Den första kvällen fick vi göra ett diagnostiskt prov för att avgöra vilken nivå vi skulle läsa på. När jag gjorde provet fick jag ytterligare vatten på min kvarn; "jag är för bra på engelska för det här".

Vid tiden för nästa kurstillfälle två dagar senare hade jag fortfarande inget särskilt för mig, så jag följde med igen. Och jag måste faktiskt erkänna att jag hade fel. Jag är inte alls för bra. Läraren, däremot, är otroligt bra, de andra eleverna är härliga och min engelska utvecklas verkligen. Har till exempel lärt mig att om man vill låta local så säger man inte AtlanTa, man skippar sista t:et och säger Atlana.
Yta och attityd ni vet, klart man vill låta som en local. :)

Ikväll var det dags igen. Efter kursen pratade jag med en tjej som går i nybörjarklassen. Jag frågade vad dom hade lärt sig ikväll, hon svarade att hon hade lärt sig skillnaden på "I think.." och "I'm thinking of..".
-"Så, vad tänker du på?" frågade jag.
-"Jag tänker på mitt hemland. Varje dag."

Det svaret fick det att svida till i hjärtat av medkänsla.

Att kunna språket gör att man får så otroligt mycket gratis, bara en sån sak som att jag kan handla den mat vi tycker om, för jag förstår vad förpackningarna innehåller. Eller att vi kan slötitta på tv, för vi förstår vad de säger.

Att umgås med människor som i början inte kunde ett ord engelska har gjort att jag automatiskt börjat reflektera över de som kommer nya till Sverige. Det må vara pinsamt sent, men det är först nu jag börjar inse vidden av alla svårigheter de ställs inför, och då syftar jag inte på att de missar bra tv-program. Jag kan bara konstatera att denna resan ger så otroligt mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Det är också skönt att kunna konstatera att jag inte tänker på mitt hemland varje dag. Det är klart att vi saknar våra vänner och familjer ibland, vi tycker ju om er! Det jag försöker säga är bara att vi trivs otroligt bra här, och det är gött.

Ha en fin dag!

Snowmageddon #2 och Quiz #2

Då var det dags igen för snövarning och ishalka. Skall tydligen snöa och bli kallt i Atlanta med början från imorgon och ev kommer även Fort Benning återigen att stänga under morgondagen. Återstår att se. Jag hoppas verkligen det här vädret hinner passera till torsdag så jag och Ann kommer iväg till Las Vegas som planerat. Tycker vi haft tillräckligt oflyt med resor här borta.

Imorgon är det så dags för quiz nr två under moment A1. Vi har blivit tillsagda att det inte är nåt man kan plugga till men det har ändå blivit några minuter i anteckningarna för min del. Quiz nr ett som vi hade under förra Snowmageddon gick sådär halvbra för egen del så jag hoppas på lite upprättelse. Quizen har hittills varit rätt hjärndöda då det handlat om flervalsalternativ, rita nån symbol och fill-in-the-gap i någon form av mening, ofta ordagranna utdrag från någon Field Manual. Apkunskap helt enkelt. Vet inte hur vettigt det är egentligen men nånting ger det väl. Kanske.

Har även fått schemat för våra Opord-briefs. Som tur är slipper vi lyssna på alla i avdelningen utan är uppdelade i tre-manna grupper. Min grupp genomför brief på tisdag eftermiddag så både onsdag och torsdag kommer jag vara helt ledig! Tjihoo! Hade helst briefat imorgon, vilket var första möjligheten men tisdag funkar väl ok. Har överarbetat min plan och ordergivning så sjukt mycket nu så det är dags att få det gjort, och gå vidare.

Vart tog det subtropiska klimatet vägen??

Diskussion med Chefsgeneralen

Under eftermiddagen var det CG Discussion på schemat så hela MCCC gjorde insittning i en av de större genomgångssalarna på skolan och spände öronen och vässade hjärnan. Vi hade fått starka uppmaningar om att generalen INTE gillade ett inaktivt auditorium så det kändes nästan som att det var nån slags informell tävling som pågick bland amerikanerna att snabbast kunna ställa sig upp (ja, det måste man alltid), säga "Sir!" och ge svar på nån enkel fråga som avhandlade minnesramsor eller olika grundsatser relaterade till ledarskap. Förutom denna smått parodiska show var genomgången och diskussionen mycket intressant.

Commanding General för Maneuver Centre of Excellence, Generalmajor H R McMaster* visade sig, som sig bör vara en rätt skärpt person. Hans CV inkluderar en Ph.D., tjänstgöring som kompanichef/krigshjälte i gulfkriget -91 (där hans kompani var huvudnumret i striden om 73 Easting: http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_73_Easting ) samt att ha skrivit en bok som tämligen hårt kritiserade presidentens militära rådgivare i upptakterna som ledde till Vietnam-kriget. Genomgången/diskussionen avhandlade både ledarskap och råd till blivande kompanichefer, beskrivning av hur USA's nästa krig skulle kunna se ut och vilken roll stridsvagnssystemet och mekaniserad plattformar har i detta krig samt vilka fel som begåtts i Irak och Afghanistan. 

Sammanfattningsvis kan man säga att Mc Masters budskap var

1. Var bra på grunderna, dvs högintensiv strid - Kan man det kan man det mesta! (Hört den förut?)

2. Utveckla officerarna och cheferna i en enhet - Leader decvelopment!

3. Ett framtida krig kan likna dagens assymetriska krigföring men med högre teknologi på motståndarsidan (långräckviddsrobotar med massförstörelsekapacitet, bemannade UAV:er och utvecklade PV-vapen). Tänk Tysklands Blitz mot London och England under WWII fast byt ut Tyskland mot Iran och Nordkorea och England mot USA. 

4. Stridsvagnar kommer behövas så länge det finns kulsprutor. Kulsprutor mot enbart infanteri = Dåligt. McMaster funderade dessutom varför US Army INTE satte in stridsvagnar i Afghanistan "That's just stupid!"

På det hela taget en uppfriskande och informerande eftermiddag. Jag kan dessutom inte undgå att imponeras av generaler som å ena sidan ser ut som de när som helst skulle vilja åsamka vem som helst i auditoriet stor kroppsskada och å andra sidan kan namedroppa boktips om allt från ökenkrigföring till filosofi och ledarskap till höger och vänster, dessutom utan att för en sekund staka sig eller hämta andan. 

*= Visst hade det varit en grym burgare på McDonalds?

Världen vid dina fötter

I fredags hängde vi med kinesisk hämtmat i soffan hemmavid. På lördagen umgicks vi hos norrmännen Petter och Kari tillsammans med Belgare och Israeler, käkade pizza och spelade TP. Idag var det grillning hemma hos våra israeliska vänner Shimon och Shoval tillsammans med kursare och familjer från Tyskland, USA och Sydkorea. En mycket trevlig och social helg alltså! Vem sa att man bara skulle få en inblick i den amerikanska kulturen det här året?

Annars är det en hel del att göra just för tillfället. Mycket på kursen (inklusive helgplugg) då det ska börja redovisas operationsordrar redan i mitten av veckan som kommer. Är inte helt klar än men hoppas verkligen att jag får redovisa senast på torsdag så vi kan ta helg med gott samvete. På torsdag kväll drar vi nämligen till Las Vegas, baby!

Fancy Friday!

God morgon!

Fredag och pay day här på basen, det betyder snygguniform på mannen.

Nästa vecka ska jag på kaffe med de andra fruarna, klädkoden är "Church casual", en slags Fru-uniform antar jag. :)

// Ann i garderoben

Ultimate Football

Som de flesta väl kan tro och misstänka så är ju [american] football ganska poppis i staterna. Så, i ett försök att skapa någon form av teambuildande event med fysinslag så spelar MCCC Ultimate Football varje torsdag efter skolans slut. Ultimate football är i princip som ultimate frisbee (läs om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ultimate#Historia) men spelas med en football istället för en frisbee. 10 man på plan i varje lag och fotbollsstorlek på planen gör att det blir lite spring. Det är tänkt att vara en icke-kontakt-sport men det blir en del dueller i kamp om bollen kan jag lova. Känner från dagens verksamhet att jag nog kommer ha mer än ett blåmärke på kroppen imorgon.

Alla seminars spelar i någon form av gruppsystem, som hittills är helt okänt för mig och mina kursare, vilket så småningom kulminerar i finalen - aka The Mega Bowl - någonstans i slutet av kompanichefsdelen. Seriositeten bland oss deltagare skiftar rätt kraftfullt från helt passivt och ointresserat deltagande, mycket p.g.a. att eventet är ett påtvingat nöje, till de fåtal som i princip skulle kunna döda för att vinna en match. Som tur är har alla nåt att hämta då öldrickning, och så småningom även grillning, är en ganska stor del av eventet. Även i mitt seminar skiftar intresset men även om ingen vill ge uttryck för att vara för seriös så märks det på plan att huvuddelen verkligen inte vill förlora. Jag tycker själv att det faktiskt är jäkligt kul! Dagens match mot seminar #5 slutade med vinst 15-5 och t.o.m. den förvirrade svensken (nåja) lyckades med att score:a en touchdown. Såpass!

Go Gorilla Panic!

Matchtröjan - Det är seriöst det här!

På kalfjället i Georgia

I oktober för en massa år sedan var jag och Pär ut på en liten fjälltur. Det var en av de sista chanserna innan vintern.

Vi lånade ett tält av min kollega och drog till Storulvån.

När jag hämtade tältet sa kollegan (som jag inte kände särskilt väl vid den tiden):

"- Det är lättviktsstänger till detta tältet så de är inte riktigt lika tåliga som vanliga tältstänger. Men ni ska ju inte tälta i snålblåsten på kalfjället precis, så det är lugnt."

Det var en fin kväll och vi hittade den perfekta tältplatsen, en liten bäck, jämn mark och fin utsikt. Man skulle väl kanske kunna säga att vi var mitt på kalfjället, men vi hade en liten kulle bakom oss som skydd. Fint!

Vid midnatt vaknade vi båda och HERREJ/%#*LAR, jag trodde vi skulle blåsa bort. Och tältstängerna, hur snart skulle de knäckas?

Ångest och stormbyar, romantiken kom bort.

Inatt har vi haft riktigt stormväder här på Ft. Benning. Vinden låg på, sovrumsfönstret slog som en tältduk och än en gång låg vi vakna båda två och väntade på att blåsa bort.

Det är inte konstigt att det blir sån total förödelse i kuststäderna när orkanerna drar in. Husen är som sagt byggda av papper och plast. Och lättviktsstänger.

Nu har det mojnat och vi dricker kaffe i huset som lyckligtvis står kvar. Hurra!

/a

Out in the fields

Idag var det Tactical Exercise Without Troops (TEWT) eller någon form av MUS/Fältövning. Övningen genomfördes mer eller mindre som en terrängrek.  Aktuellt terrängparti är det runt höjden Bush Hill som ligger mitt på övningsfältet här på Fort Benning, samma höjd mot vilken vi genomför vårt anfall under A1, så reken var direkt kopplad mot detta. Nu visste jag ju om nivån på övningen tidigare tack vare min föregångare Håkan men jag förundrades ändå att man inte lyckas få ut mer av dagen.

Helt bortkastad var den då absolut inte. Terrängen säger ju alltid mer än kartan kan förtälja så det blev lite ändringar i fiendeplanen nu i eftermiddag. Var på det hela en lagom lång dag då vi slutade redan kl 1230 tillbaka vid skolhuset. Dock förstår jag inte riktigt fäblessen i US Army att börja så sjukt tidigt varje dag, idag var det samling 0545. För att väl på plats vid Bush Hill vänta på dagsljus i lite drygt 40 min... Fullständigt rimligt.

Superbowl

Utklassning. Matchen är sammanfattad i en enda bild nedan. Grattis Seattle Seahawks! 

Hade en grym hemmakväll med pulled pork, tonvis med snacks och trevligt svenskt besök från Fort Rucker. Som sig bör på årets största TV-helg. Imorgon är det proklamerat sovmorgon på skolan så jag börjar först kl tio. Får se om det blir nån morgonfys...

Nesting

Då var det lördag förmiddag och det blir såhär i slutet av veckan ett något jobbtungt inlägg för de som är intresserade av detta. Ann har lovat att skriva nåt icke-jobb-relaterat snart för att väga upp.

Tänkte nämna en stor skillnad som kan måhända ses som en detalj i sammanhanget men ändå pekar ganska fundamentalt på skillnaderna mellan Sverige och USA. Det handlar om hur man ställer en uppgift till ett underordnat förband och hur detta hänger ihop med den storbilden i en operation eller liknande. Konceptet kallas för "Nesting". Nesting-konceptet bygger i stort på att det på varje förband nivå finns en utpekad Decisive Operation, dvs en underenhet som skall lösa uppgiften som ställts till förbandet. Exempelvis om man som kompani får en uppgift att ta ett visst terrängparti i ett visst syfte så måste uppgiftsställningen till en av plutonerna på just det kompaniet vara exakt densamma, dvs det är just den plutonen som skall ta det avsedda terrängpartiet och direkt lösa/åstadkomma kompaniets uppgift. Resterande plutoner är helt enkelt bara där för att sopa mattan och tillse att just the Decisive Operation kan lösa sin uppgift. De kallas därför Shaping Operations (SO) - Stödjande element. Grovt sett.

Om man nu förutsätter att kompaniet i sin tur är Decisive Operation (DO) för bataljonen man är inordnad under, dvs kompaniets uppgift är densamma som bataljonens uppgift, och bataljonen i sin tur är DO för brigaden så innebär detta att tidigare nämnd pluton, DO för kompaniet, i slutändan även är DO för hela brigaden. En pluton skall alltså slutligen tillse att brigaden löser sin uppgift. Uppgiften "ärvs" liksom i rakt nedåtstigande led och "nestas" alltså både uppåt och nedåt. Detta kallas vertikal nesting. Shaping Operations inom samma föband, exempelvis övriga plutoner på kompaniet, skall då ges uppgifter som direkt stödjer DO's uppgift. Detta kallas för horisontell nesting. Jag har försökt beskriva detta grafiskt på bilden nedan. Vertikal nesting i blått och rött, horisontell nesting i grönt.

Exempel på Nesting. Vertikalt i blått och rött, horisontellt i grönt.

Fördelarna med detta är att det på ett väldigt enkelt sätt talar om var man skall lägga sina resurser och enablers. Är du DO (plut) för en DO (komp) för en DO (bataljon) kan du räkna med att så många resurser som möjligt tillförs dig för just din svåra uppgift. För svår kan man nog räkna med att uppgiften är. Är du däremot SO för en SO så kan du garanterat räkna med mindre resurser, men kanske också en inte fullt lika krävande uppgift?

Ytterligare en fördel är att man som chef inte behöver fundera lika mycket på uppgiftsställandet, och framförallt inte själva syftet med uppgiften. Du behöver bestämma vilken av dina underenheter som är DO men får just den enheten får du uppgift och syfte tilldelat. De övriga(SO) behöver helt enkelt bara stödjas DO's uppgift, detta är alltså deras syfte. 

Den uppenbara nackdelen med detta torde vara att man på förhand från Brigad ner till plutonsnivå på förhand bestämmer vem som KOMMER att fälla avgörandet. Jämfört med i Sverige är det ju ett kompani som helhet som löser en uppgift som högre chefs ställt och inte en enskild pluton, vilket enklare möjliggör en anpassning till verkligheten och hur stridssituationen utvecklar sig. Eller tänker vi helt fel?

Som vanligt tror jag man måste se till hur krigsmakten i stort ser ut bakom systemet. US Army = oändliga (nåja) resurser och ett jäkligt stort maskineri bakom. Toppstyrning, om än i inlindat format, krävs för att få alla kuggar i maskineriet att jobba åt samma håll.  Man har även pga alla resurser kanske på ett helt annat sätt möjlighet att diktera utvecklingen av en strid än som svenska armén egentligen alltid förutsatt att vi skall arbeta ur underläge, då vår potentiella fiende alltid utgått från stormakt röd. 

Som parallell till fotbollens värld har ju Sverige historiskt sett alltid spelat som bäst när vi inte tvingats föra en match utan arbetat bra defensivt och utnyttjat motståndarens svagheter för kontringar och omställningar i spelet. Å andra sidan lever stormakter i fotboll, som Tyskland eller kanske England, på att hela tiden för matchen på sitt sätt. 

Sammanhang är A och O för att förstå varför man agerar på olika sätt. Och för oss i svenska armén är jag helt övertygad om att vårt sätt är det bästa.