Detta var budskapet vi fick av vår SGL under första lektionen för drygt två månader sedan. Det som menas är såklart att man alltid skall söka svaret i reglementen och manualer först, därefter hos en klasskompis, därefter hos en annan klasskompis och slutligen hos klassens elevrepresentant (xo) innan man frågar sin SGL. Låter på något sätt rimligt. Stör inte med frågor i onödan som du kan hitta svaret på själv.
Det som jag däremot finner smått orimligt, fostrad i en organisation som anser att "tror gör man i kyrkan (i armén vet man)", är att även frågor under lektionstid inte alltid uppmuntras till 100%. Det är fullt möjligt att ställa frågor men jag får ofta känslan av att huvuddelen av mina klasskompisar drar sig rätt mycket för det. Det är liksom bättre att anta en front utåt att man verkar ha förstått än att blotta sig själv och sin eventuella okunskap. Tro hellre än att fråga för mycket!
Inte helt oväntat har jag själv således blivit den som alltid frågar den där extra frågan. KB-eleven med sista frågan innan lunch då klockan redan är 1134. För att jag vill veta, inte bara tro mig veta. Priset är väl att min SGL häcklar mig något men på ett skämtsamt sätt. Jag uppfattar även att mina klassisar uppskattar frågorna, eftersom de troligtvis undrar exakt samma sak och de slipper själva blotta sin okunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar