1. Föräldrarna har varit här och besökt. De har sedan en vecka åkt hem till Sverige igen. Kul att få besök!
2. Känslan av att man inte kan lita på någon när det gäller bilar i det här landet har cementerats. Efter att ha haft in bilen på rep för att (återigen/garantijobb) täta en oljeläcka havererade bilen halvvägs till Atlanta. Efter konstant oljepåfyllande med totalt ca 8 liter transmissionsolja lyckades Ann föra bilen och föräldrarna hem från Atlanta. Perfekt timing.
3. Ann har fått en ny bästis som heter Anna. Efter en genuin komplimang om Anns outfit en lördagkväll på GAP fastställdes att de skulle "hang-out" och springa med Annas hund Trixie, vilket det nu gör. Eller har iaf gjort en gång... :) Älska amerikansk rättframhet!
4. Den ordinarie UFL-säsongen är färdigspelad och mitt Seminar är hittills obesegrat. Vinner vi nästa match är vi i finalen - The Mega Bowl! Alla i klassen håller dock benhårt fast vid lögnen om att vi ingen bryr sig så mycket om UFL. Det är ju bara en lek...Eller?? #vinnarskalle
(Vi har nog faktiskt börjat bry oss mer och mer, och spelat sämre och sämre. Det bådar oroväckande.)
5. Ann har börjat på en golfkurs för nybörjare och skall om allt går vägen satsa på en ny karriär vid sidan av läkarstudierna. Spelar man på LPGA kan man ju faktiskt bo på heltid i USA, vilket vi gärna skulle göra.
6. Efter en bra återhämtning av mitt dåliga knä under årets första två månader är jag nu tillbaka på ruta ett igen. Läkarbesök och MR genomfört, fortsatt konsultering står på schemat. Läkaren började redan mumla om "surgical procedures" m.m. Är snart beredd att prova vad som helst för att kunna springa ordentligt igen. Sätter mitt hopp till vad den amerikanska läkekåren kan hitta på de sista tre månaderna i landet.
7. Jag har hållit en kort föreläsning för mina klasskompisar om Sverige och dess förträfflighet. Spelade ut registret och bjöd på sill och nypotatis, västerbottenost, påskmust och knäckebröd. Kulmen nåddes när jag fick hela klassen att gemensamt sjunga Helan Går! Helfestligt! Tyvärr var IKEA Atlanta inte utrustat med vare sig Skåne eller OP Andersson. Skämmes IKEA, skämmes!
8. Ann har efter en ganska lång process äntligen blivit antagen som frivillig för Röda Korset och skall börja gratisjobba på sjukhuset nästa vecka om allt går som det ska. Helt märkligt att hon i princip har fått tjata sig till att få börja arbeta, gratis. Att ägna sig åt voluntary work skall ju vara rätt vanligt här men det visade sig verkligen vara trögjobbat. Vi hoppas dock att det blir kul och lärorikt!
9. I skolan hade vi i veckan en mycket bra seminariebehandling av boken Black Hearts, skriven av Jim Frederick. Har ev benämt boken tidigare. Den handlar om en pluton ur 101st Infantry Division (Air Assault) under deras tid i Irak 2005 och är en helt fruktansvärd tragisk historia med en uppsjö av skolboksexempel på dåligt ledarskap och onda spiraler. En mycket läsvärd bok som gör en förbannad, ledsen, arg och helt uppgiven. Det finns tydligen många exempel på både bra och dåligt ledarskap i US Army enligt vad seminariet gav vid handen, men en slutsats är att de generellt har ganska svårt att implementera uppdragstaktik med hänsyn till vad det kräver i form av ömsesidig tillit och risken med att det ibland blir fel. Micromanagement är tydligen väldigt vanligt, tom vanligare än vad vi kan uppleva i Sverige.
10. I fredags var jag och Ann på "Armor Heritage Ball". En mycket kul upplevelse! Mer patriotism och stolthet än vad vi är vana vid från en bal i Sverige och en mer avslappnad/social stämning runt själva middagen. Huvudnumret var, och är alltid tydligen, det ceremoniella tillblandandet av en "häxbrygd" till minne av såväl gamla som nya krig och uppoffringar, allt från inbördeskriget och världskrigen till Vietnam och de senare Irakkrigen. Ingredienserna spände ifrån rödvin, Champagne, hembränt och Fireball till chilisås, gin och sand från Kuwait(!). Det smakade förvånansvärt gott... Dessutom fick vi uppleva ett roligt, inspirerande och imponerande tal av en f.d. fyrstjärnig, Gen William S. Wallace - Inte han i Bravheart. Däremot var festen slut 2230 och då var det dags att gå hem. Vi drog istället på stan, rökte cigarr och lyssnade på ett soulband innan vi avslutade kvällen. Festligt var det!
Händelserikt har det således varit det senaste och nu är det visst bara två veckor kvar på kompanichefsdelen. Helt stört! Knappt tre månader kvar på hela kursen och sedan är det dags att dra hem till Sverige igen. Vi ska se till att njuta så mycket det går, varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar