torsdag 27 februari 2014
onsdag 26 februari 2014
Boende på basen - Boende på stan: 37-0
För ett tag sedan skrev jag om att jag tyckte det kändes som lugnet före stormen med hänsyn till skolarbetet. Jag hade hört från mina svenska företrädare på kursen att det var långa dagar och mycket att plugga. Fritid var sällsynt i veckorna och kanske blev tiden med familjen lidande.
Jag går fortfarande lite och väntar på att lugnet skall upphöra och stormen börja, för ärligt talat så känner jag inte att belastningen är så vansinnigt hög som jag föreställt mig. Visst, jag fysar i princip varje morgon med början kl 06-0630. Jag går i skolan till ungefär kl fyra på eftermiddagen och pluggar eller färdigställer någon orderprodukt någon timme efter det nästan varje dag. Och jag pluggar ibland lite på helgerna. Kanske mer än lite t.o.m. Men det känns inte så ansträngande direkt. Jag tror det delvis beror på att det som jag beskrivit tidigare är mer eller mindre bekanta saker vi pluggar som jag mer får lära om än lära mig på nytt. Det beror också på det faktum att jag var tämligen förberedd på ett sjukt högt tempo och tonvis med arbete, när det då blev mindre kändes det ju överkomligt. Beror det på att jag bryr mig mindre och pluggar med lägre ambition än mina föregångare? Nej det hoppas jag verkligen inte, den största anledningen är med största sannolikhet kopplat till boendet.
Till skillnad från de svenskar jag vet som varit här tidigare så bor vi inte i Columbus utan som bekant på Fort Benning istället.
Fördelar
Nackdelar
Som tur är så väntar nya äventyr när vi väl kommer hem till Sverige igen, men det är långt kvar tills dess!
Vi vill officiellt tacka Fredrik J Andersson för att du satte oss i kontakt med den tyske samverkansofficeren Stephan här på Fort Benning. Utan dig hade tiden här säkerligen varit bra ändå, men med din hjälp är det så att vi just nu känner att vi aldrig vill åka hem. Tack Fredrik!
Jag går fortfarande lite och väntar på att lugnet skall upphöra och stormen börja, för ärligt talat så känner jag inte att belastningen är så vansinnigt hög som jag föreställt mig. Visst, jag fysar i princip varje morgon med början kl 06-0630. Jag går i skolan till ungefär kl fyra på eftermiddagen och pluggar eller färdigställer någon orderprodukt någon timme efter det nästan varje dag. Och jag pluggar ibland lite på helgerna. Kanske mer än lite t.o.m. Men det känns inte så ansträngande direkt. Jag tror det delvis beror på att det som jag beskrivit tidigare är mer eller mindre bekanta saker vi pluggar som jag mer får lära om än lära mig på nytt. Det beror också på det faktum att jag var tämligen förberedd på ett sjukt högt tempo och tonvis med arbete, när det då blev mindre kändes det ju överkomligt. Beror det på att jag bryr mig mindre och pluggar med lägre ambition än mina föregångare? Nej det hoppas jag verkligen inte, den största anledningen är med största sannolikhet kopplat till boendet.
Till skillnad från de svenskar jag vet som varit här tidigare så bor vi inte i Columbus utan som bekant på Fort Benning istället.
 |
| Infarten till Fort Benning. Lite större än undergången till Skövde Garnision. |
Fördelar
- Jag kan sova minst 40 min längre (ca 0550 istället för 05-0510) då jag inte har lika långt till skolan.
- Jag åker hem, duschar och byter om samt käkar frukost. Med Ann dessutom så jag får träffa henne på morgonen (ofta åker hon ju faktiskt med och tränar).
- Jag kommer hem snabbare, jag slipper minst 30 min pendling i eftermiddagstrafiken.
- Ann kan skjutsa mig till skolan och får därmed vår enda bil till förfogande hela dagen.
- Vi får bo i ett (nybbyggt) hus istället för en lägenhet.
- Nära till träningsmöjligheterna även på helgen
- Plus en hel del andra grejer.
Nackdelar
- Jag kan faktiskt inte komma på några alls. Det skulle kunna vara att man måste köra bil för att komma till en restaurang eller när vi besöker nån i Columbus. Det vill säga Designated Driver gäller! Men...man kan alltid ta en taxi om det skulle vara viktigt. Det är ju ändå hyfsat billigt i det här landet. Dessutom måste du i princip ta bilen överallt även om du bor i Columbus. Det är ju fortfarande USA och allt är bilanpassat.
- Bo på jobbet? Nä, inte direkt. Vi bor ju i en liten "Disney-by" ganska långt från skolan ändå. Ur ett svenskt perspektiv och eftersom det är under så kort tid är det ju nästan ett äventyr i sig att bo på en militärbas.
- "There seems to be alot of drama going on" var argumentet jag fick från en fd amerikansk soldat jag lärde känna i Kosovo 2007 när jag frågade henne om hon tyckte vi skulle bo på basen eller ej. Trots att vi bor i princip granne med Wisteria Lane har vi inte märkt nåt av detta. Kanske rentav tråkigt?
Som tur är så väntar nya äventyr när vi väl kommer hem till Sverige igen, men det är långt kvar tills dess!
.JPG) |
| Vårt röda hus med vita knutar i vinterväder |
tisdag 25 februari 2014
Attackflyg, kombinerade vapen och anfall genom minering
Skolan går vidare den här veckan och vi har påbörjat A2, anfall med mekskyttekompani förstärkt med strv i divisions ram. Till detta lite smått och gott med andra resurser såsom attackhelikoptrar, CAS och självklart minplogar. Man är nästan överförtjust i det här med anfalla genom mineringar här (precis som det var i Norge när jag gick kompanichefskursen där, undrar varifrån norrmännen fått de idén!?). Jag tror verkligen att det är klokt att öva lite mer än vad vi har tendens till att göra hemmavid - det är ju inget man höftar ur sig liksom - men hittills har jag knappt hört någon nämna ordet kringgång (bypass) eller manövrering runt en minering. Det skall anfallas, och det skall anfallas genom minering!
Hursomhelst ger det oss elever en möjlighet att använda alla våra resurser maximalt och får ut så mycket som möjligt av våra kombinerade vapen, som verkligen är huvudtemat med detta avsnittet. Har fått lite lektioner i hur man kan nyttja attackhelikoptrar och CAS på bästa sätt så det ska bli kul att prova. Slutsatsen är, som vi har diskuterat tidgare Niklas Pedersen(!), att inte komplicera det för mycket utan hantera resurserna så likt indirekt eld som möjligt. Enkelhet måste vara ett ledord, tom i US Army ibland!
Rent taktiskt känns det ganska lugnt inför A2 då trots allt är lite hemmaplan för egen del. De stackars avsuttna infanteristerna i mitt nya seminarie - som jag och min kollega Ashley från USMC tillfälligt blivit tillförda under A2, i väntan på att vår SGL ska pappalediga klart sig - sitter stundtals och ser ut som frågetecken på lektionerna. Känns rätt bra att vara ensam strvofficer, och en av endast tre officerare med bakgrund i ett mekaniserat förband, på lektionerna då många faktiskt vänder sig till just mig för att få svar på många praktiska frågor. För även om det är olika ord, begrepp och vissa skillnader i utförandet så är det MÅNGA likheter. För mig själv handlar det mestadels om att lära sig att TOLO-omgång heter LOGPAC och DSG kallas FMT. Och implementera tusentals detaljer i ordergivningen såklart...
Har skrivit ett inlägg som beskriver hur en amerikansk pansarbrigad (ABCT) och mekbataljon är uppbyggd då det är den organisationen vi jobbar med i både A2 och A3. Var på besök hos en av mekbataljonerna (3-69 Panthers) här på Benning i måndags för lite kläm-och-känn-verksamhet vilket såklart var givande. Så, militärt nörderi blir det alltså jag vet, men någon är väl förhoppningsvis intresserad av detta?
Håll alltså till godo nedan!
Hursomhelst ger det oss elever en möjlighet att använda alla våra resurser maximalt och får ut så mycket som möjligt av våra kombinerade vapen, som verkligen är huvudtemat med detta avsnittet. Har fått lite lektioner i hur man kan nyttja attackhelikoptrar och CAS på bästa sätt så det ska bli kul att prova. Slutsatsen är, som vi har diskuterat tidgare Niklas Pedersen(!), att inte komplicera det för mycket utan hantera resurserna så likt indirekt eld som möjligt. Enkelhet måste vara ett ledord, tom i US Army ibland!
Rent taktiskt känns det ganska lugnt inför A2 då trots allt är lite hemmaplan för egen del. De stackars avsuttna infanteristerna i mitt nya seminarie - som jag och min kollega Ashley från USMC tillfälligt blivit tillförda under A2, i väntan på att vår SGL ska pappalediga klart sig - sitter stundtals och ser ut som frågetecken på lektionerna. Känns rätt bra att vara ensam strvofficer, och en av endast tre officerare med bakgrund i ett mekaniserat förband, på lektionerna då många faktiskt vänder sig till just mig för att få svar på många praktiska frågor. För även om det är olika ord, begrepp och vissa skillnader i utförandet så är det MÅNGA likheter. För mig själv handlar det mestadels om att lära sig att TOLO-omgång heter LOGPAC och DSG kallas FMT. Och implementera tusentals detaljer i ordergivningen såklart...
Har skrivit ett inlägg som beskriver hur en amerikansk pansarbrigad (ABCT) och mekbataljon är uppbyggd då det är den organisationen vi jobbar med i både A2 och A3. Var på besök hos en av mekbataljonerna (3-69 Panthers) här på Benning i måndags för lite kläm-och-känn-verksamhet vilket såklart var givande. Så, militärt nörderi blir det alltså jag vet, men någon är väl förhoppningsvis intresserad av detta?
Håll alltså till godo nedan!
Divisionerna och Pansarbrigaden - ABCT
US Army organisation i helhet kräver garanterat ett eget inlägg så jag tänkte inte gå in så mycket på detta här och nu. Däremot kan nämnas att det, som säkert huvuddelen känner till, finns både "Active Duty"-förband och "National Guard" (reservförband, tänk våra T-förband).
Avseende "Active Duty" förband så är dessa inom armén i stort indelade i tio stycken divisioner, varav en faktiskt är grupperad till helhet i Georgia! Dessutom med en brigad på Fort Benning. Läs om 3rd Infantry Division här: http://en.wikipedia.org/wiki/3rd_Infantry_Division_%28United_States%29
Det är divisionsmärket som alla soldater och officerare har som förbandsmärke på sin uniform. På vänster arm bär du det märket vid vilken division du för tillfället tjänstgör och på höger arm den division med vilken du varit "deployed".
Divisionerna är i sin tur uppbyggda av Brigader eller Brigade Combat Teams som de kallas. Det finns tre olika typer; Armor (ABCT), Stryker (SBCT) och Infantry (IBCT). Dessa för betecknas som kärnförbandet i armén och är mer eller mindre självförsörjande i allt.
Infanteridivisionerna och även 1st Armored Division består generellt av en kombo av ABCT och SBCT eller IBCT. 82nd Airborne, 101st Airborne (Air Assault), och 10th Mountain är lätta och består enbart av IBCT.
Nedan tänkte jag beskriva hur en ABCT är uppbyggd då vi använder det som grund i A2 och A3. Jag återkommer, förhoppningsvis, till SBCT under A4 då det är den typen vi jobbar med då. Det finns planer på att i och med de ekonomiska neddragningar som faktiskt pågår i staterna attomorganisera och helt enkelt inrymma mer bataljoner och kompanier i respektive Brigad. Exmepl på detta florerar på internet men nedan angivet är den organisation vi arbetar med på skolan.
En Pansarbrigad (ABCT) är alltså organiserad enligt bilden nedan.
HHC/T = Headquarter and Headquarter's Compan / Troop (typ stabs-understödskompani)
BSTB = Brig. Special Troops Battalion
FSC = Forward Supply Company (trosskompani)
Alltså har man "bara" två mek/pansarbataljoner eller Combined Arms Battalion (CAB) i brigaden. Som synes inte helt olika våra gamla goda (och återkommande?) pansarbataljoner. Att den ena är blå och den andra gul är i den här bilden bara av rättviseskäl, generellt är inf=blått och pansar=gult. Det finns även en Cavalry Squadron, som i detta fallet alltså är benämningen på en kavalleri bataljon. Kompani inom kavalleriet benämns Troop. Dessa åker antingen HMMWV eller Bradleys. Artbat är mekaniserade med 2x6 eldenheter av Palladin-typ (155mm).
Inom brigaden finns fältarbetsresurser rörlighet i form av broläggare, MICLIC på en Assault Breaching Vehicle (se en video på vad detta är här: http://www.youtube.com/watch?v=HVm8usmZJLc), Schaktmaskiner samt minplogar. Ett ingenjörskompani på en hel brigad imponerar kanske inte jättemycket rent antalsmässigt sätt men det är helt klart att man samövar och utnyttjar dessa resurser mycket mer här än vad vi gör hemma i Svedala. I den mån vi nu har så mycket fältarbetsresurser. Broläggare tex?
Det intressanta annrs är att HHC ingår i varje bataljon men att däremot FSC organisatoriskt ingår i Logistikbataljonen men så att säga tilldelas respektive kompani vid händelse av strid. Anledningen? Kvinnor får som jag skrivit tidigare inte tjänstgöra i stridande förband, däremot finns det flertalet på logbat och i trosskompanierna då dessa inte räknas dit. Ett sätt att komma runt sina egna bestämmelser? Detta är nu kanske inte huvudanledningen men så uttryckte C S3 på den bataljonen vi var och besökte i måndags saken. Hans förhoppning var att trosskompanierna å det snaraste skulle återgå till bataljonen på riktigt eftersom nuvarande system var så att säga "nuts".
På HHC finns Grkpluton, spaningspluton, prickskyttegrupp men inget luftvärn. Har faktiskt inte fått grepp på var luftvärnets minsta enheter finns rent organisatoriskt men jag misstänker rent av att det återfinns på divisionsnivå tillsammans med medium- och långräckviddigt luftvärn. Några Lvkv har jag inte skymtat iaf. Lite oväntat. Dock har bataljonchefen och C S3 möjlighet att åka Strv respektive Strf om så önskas. Resurser finns ju på det sättet.
Även ner på kompaninivå har man ingen "organisk" stridstross eller stab- och trosspluton. Cheferna kan välja på antingen strv/strf eller HMMWV. E-grp, Sjvgrp, Bgbv och DSG tillförs generellt sätt - precis som man stridsindelar på brigad/bataljon - alltid kompanierna vid genomförande av uppgift. Ofta är det så i praktiken att dessa mer eller mindre alltid, även på kasern, underställs kompaniet och faktiskt på det sättet utgör en stridstross. Även om organisationen dikterar nåt annat.
En resurs som man däremot har på kompaninivå på strvkompaniet är tillgången till tre stycken minplogar och en minvält. Här kan övas (och genomföras) anfall genom minering! Mekskyttekompanierna kan ju också vara glad för att ha robotstationer med TOW 2 på samtliga Bradleys. I tillägg har man tre Javelin (istället för Grg) för avsutten strid per pluton. En festlig detalj är att man trots organisationen med fyra strf har skyttet organiserat i tre skyttegrupper à 9 man. Jag har inte riktigt fått koll på hur detta ser ut när man övergår till närstrid alt vid uppsittning. Verkar krångligt. Vagnsstrid existerar inte som ett begrepp då det inte finns några luckor för skyttet att lucka upp i. Det är en stor skillnad!
Yep, så ser det alltså ut. Skillnader såklart men mer likheter skulle jag ändå vilja påstå. Fråga gärna om någon skulle vilja veta mer. Återkommer som sagt med Stryker och förhoppningsvis även IBCT.
Avseende "Active Duty" förband så är dessa inom armén i stort indelade i tio stycken divisioner, varav en faktiskt är grupperad till helhet i Georgia! Dessutom med en brigad på Fort Benning. Läs om 3rd Infantry Division här: http://en.wikipedia.org/wiki/3rd_Infantry_Division_%28United_States%29
Det är divisionsmärket som alla soldater och officerare har som förbandsmärke på sin uniform. På vänster arm bär du det märket vid vilken division du för tillfället tjänstgör och på höger arm den division med vilken du varit "deployed".
Divisionerna är i sin tur uppbyggda av Brigader eller Brigade Combat Teams som de kallas. Det finns tre olika typer; Armor (ABCT), Stryker (SBCT) och Infantry (IBCT). Dessa för betecknas som kärnförbandet i armén och är mer eller mindre självförsörjande i allt.
Infanteridivisionerna och även 1st Armored Division består generellt av en kombo av ABCT och SBCT eller IBCT. 82nd Airborne, 101st Airborne (Air Assault), och 10th Mountain är lätta och består enbart av IBCT.
Nedan tänkte jag beskriva hur en ABCT är uppbyggd då vi använder det som grund i A2 och A3. Jag återkommer, förhoppningsvis, till SBCT under A4 då det är den typen vi jobbar med då. Det finns planer på att i och med de ekonomiska neddragningar som faktiskt pågår i staterna attomorganisera och helt enkelt inrymma mer bataljoner och kompanier i respektive Brigad. Exmepl på detta florerar på internet men nedan angivet är den organisation vi arbetar med på skolan.
En Pansarbrigad (ABCT) är alltså organiserad enligt bilden nedan.
HHC/T = Headquarter and Headquarter's Compan / Troop (typ stabs-understödskompani)
BSTB = Brig. Special Troops Battalion
FSC = Forward Supply Company (trosskompani)
 |
| ABCT Organisation |
Alltså har man "bara" två mek/pansarbataljoner eller Combined Arms Battalion (CAB) i brigaden. Som synes inte helt olika våra gamla goda (och återkommande?) pansarbataljoner. Att den ena är blå och den andra gul är i den här bilden bara av rättviseskäl, generellt är inf=blått och pansar=gult. Det finns även en Cavalry Squadron, som i detta fallet alltså är benämningen på en kavalleri bataljon. Kompani inom kavalleriet benämns Troop. Dessa åker antingen HMMWV eller Bradleys. Artbat är mekaniserade med 2x6 eldenheter av Palladin-typ (155mm).
Inom brigaden finns fältarbetsresurser rörlighet i form av broläggare, MICLIC på en Assault Breaching Vehicle (se en video på vad detta är här: http://www.youtube.com/watch?v=HVm8usmZJLc), Schaktmaskiner samt minplogar. Ett ingenjörskompani på en hel brigad imponerar kanske inte jättemycket rent antalsmässigt sätt men det är helt klart att man samövar och utnyttjar dessa resurser mycket mer här än vad vi gör hemma i Svedala. I den mån vi nu har så mycket fältarbetsresurser. Broläggare tex?
Det intressanta annrs är att HHC ingår i varje bataljon men att däremot FSC organisatoriskt ingår i Logistikbataljonen men så att säga tilldelas respektive kompani vid händelse av strid. Anledningen? Kvinnor får som jag skrivit tidigare inte tjänstgöra i stridande förband, däremot finns det flertalet på logbat och i trosskompanierna då dessa inte räknas dit. Ett sätt att komma runt sina egna bestämmelser? Detta är nu kanske inte huvudanledningen men så uttryckte C S3 på den bataljonen vi var och besökte i måndags saken. Hans förhoppning var att trosskompanierna å det snaraste skulle återgå till bataljonen på riktigt eftersom nuvarande system var så att säga "nuts".
 |
| CAB organisation |
Även ner på kompaninivå har man ingen "organisk" stridstross eller stab- och trosspluton. Cheferna kan välja på antingen strv/strf eller HMMWV. E-grp, Sjvgrp, Bgbv och DSG tillförs generellt sätt - precis som man stridsindelar på brigad/bataljon - alltid kompanierna vid genomförande av uppgift. Ofta är det så i praktiken att dessa mer eller mindre alltid, även på kasern, underställs kompaniet och faktiskt på det sättet utgör en stridstross. Även om organisationen dikterar nåt annat.
 |
| Mech Inf Co organisation |
 | |
| Tank Co organisation |
Yep, så ser det alltså ut. Skillnader såklart men mer likheter skulle jag ändå vilja påstå. Fråga gärna om någon skulle vilja veta mer. Återkommer som sagt med Stryker och förhoppningsvis även IBCT.
Fantasi och verklighet
Hej!
Vad gjorde ni igår kväll?
Jag satt i soffan, vek nytvättade gröna T-shirts och tittade på en matchande tv-serie.
// anniearmywife ;)
måndag 24 februari 2014
Efterfest i köket
Dock inte i Jantes kök.
Det var något som var annorlunda med stämningen i detta landet. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var. Sen slog det mig bara och det var så uppenbart. Jante bor inte här!
De jobbar liksom inte med Jantelagen här. Om man är ett förträffligt exemplar människa så talar man om det. Jag fick min teori bekräftad när jag var på "Spouses-meeting" förra veckan. Jag behöver aldrig undra om en amerikansk militärfru jobbar som volontär, är en stark moder, en god förebild och undervisar sina barn i hemmet. Om vi hamnar i samtal så kommer hon ha talat om det för mig långt innan min veka plastgaffel hunnit spetsa körsbärstomaten som åker runt, runt, på min cocktail-tallrik. Jag kommer också att få veta vilken grad hennes man har, vad han har uppnått och vad som väntar bli nästa steg i hans karriär.
Låter det gräsligt?
Det är det faktiskt inte, än så länge tycker jag bara att det är uppfriskande!
Men vad har Jantelagen med efterfest i köket att göra?
Jo. Det som kommer härnäst i detta inlägget skulle man kunna tycka är lite skrytigt.
Jag ville bara berätta att vi var på grillfest igår. När vi kom hem vid midnatt gick Pär och la sig. Själv knöt jag på mig förklädet och hade en egen liten efterfest i köket med min surdeg. I morse var den färdigjäst och lagom till att vi behövde tröstäta efter hockeyn var det gräddat och klart.
Det var bara det jag ville berätta. ;)
Min sambo tyckte dock att bildtexten till första bilden skulle vara: "Jag har en massa deg!"
(Helt uppenbart en lögn, vi var ju i Vegas förra helgen, älskling.)
Ha en bra måndag!
Det var något som var annorlunda med stämningen i detta landet. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var. Sen slog det mig bara och det var så uppenbart. Jante bor inte här!
De jobbar liksom inte med Jantelagen här. Om man är ett förträffligt exemplar människa så talar man om det. Jag fick min teori bekräftad när jag var på "Spouses-meeting" förra veckan. Jag behöver aldrig undra om en amerikansk militärfru jobbar som volontär, är en stark moder, en god förebild och undervisar sina barn i hemmet. Om vi hamnar i samtal så kommer hon ha talat om det för mig långt innan min veka plastgaffel hunnit spetsa körsbärstomaten som åker runt, runt, på min cocktail-tallrik. Jag kommer också att få veta vilken grad hennes man har, vad han har uppnått och vad som väntar bli nästa steg i hans karriär.
Låter det gräsligt?
Det är det faktiskt inte, än så länge tycker jag bara att det är uppfriskande!
Men vad har Jantelagen med efterfest i köket att göra?
Jo. Det som kommer härnäst i detta inlägget skulle man kunna tycka är lite skrytigt.
Jag ville bara berätta att vi var på grillfest igår. När vi kom hem vid midnatt gick Pär och la sig. Själv knöt jag på mig förklädet och hade en egen liten efterfest i köket med min surdeg. I morse var den färdigjäst och lagom till att vi behövde tröstäta efter hockeyn var det gräddat och klart.
Det var bara det jag ville berätta. ;)
 |
| Selfie på mig, degen.. |
 |
| ..och den rykande varma förträffligheten. |
Min sambo tyckte dock att bildtexten till första bilden skulle vara: "Jag har en massa deg!"
(Helt uppenbart en lögn, vi var ju i Vegas förra helgen, älskling.)
Ha en bra måndag!
fredag 21 februari 2014
Hej(a) Sverige!
Hockeyn. Jag skulle inte vara särskilt intresserad om vi var hemma, men när man är utomlands...! Det gäller all sport, jag blir lite extra stolt över vårt lilla lands OS-framgångar detta året. Grät en skvätt när vi såg reprisen av Kallas stafettbragd. Väldigt dålig timing eftersom jag just sminkat och fixat med omsorg inför fin-middag, dock oundvikligt, det var ju skid-magi!
Hur som helst, Finnarnas förlust firar vi som en svensk fredagkväll bör göras, Tacos och På Spåret.
Vid det obligatoriska avokadoklämmandet vid grönsaksdisken fick jag lära mig att det är tisdagar som är Taco-dagen här, Taco Tuesday! Men där går gränsen, så Amerikanska är vi inte, än. Tacos tonight!
Trevlig Helg vänner!
/a
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)