Entrance exam i måndags gick bra. Som vanligt så är det ganska enkelt att svara på frågor när man har pluggat och vet vad man snackar om. Det underlättar ju dessutom en smula att det erbjuds flersvarsalternativ på huvuddelen av frågorna. Klarade 75% med tämligen god marginal och har således fått börja MCCC även på pappret.
Första dryga två veckorna så är det gemensam närkampsutbildning, eller Combatives som US Armys system heter, så detta har ersatt morgonfysen hittills. Även vi internationella studenter samt de ca 25 eleverna från US Marine Corps (som tydligen har ett helt annat närkampssystem, lite svårt att tänka sig) skall tydligen gå igenom kursen vilket verkar vara skillnad från tidigare kurser. Normalt är Combatives level 1, nybörjarnivån, ca 80h utbildning så vår kurs har kortats ner en hel del för att hinnas med på två veckor (vi har ju fortfarande lektioner dagtid) men trots detta så börjar nu morgonfysen/närkampen kl 0530(!) och håller på till ca 0800. Tidiga morgnar blir det. Återigen, superglad att bo på basen då det räcker med att jag går upp 0500. Min norske kursare bor lite längre bort och stiger således upp 0415 för att kunna hinna käka frulle och hinna i tid till närkampen. Kul för honom! Jag hinner dessutom hem för ombyte och frukost innan skolan drar igång.
I Combatives tränar och slåss/brottas man i uniform, utan stridsutrustning, barfota. Fokus för level 1, och även i stor del upp till level 4 som är den högsta graden, är i princip brottning på marken med allehanda jujitsu-knep och liknande. Tydligen skall systemet vara framtaget för att kunna användas i en stridssituation med vapen och stridsutrustning men enligt de kursare jag snackat med hittills så närkampar man alltså bara på matta och i slät uniform. Punkt. Combatives verkar inte superpopulärt hos någon alls här faktiskt, mer än hos de instruktörer som håller på med det, mycket pga att man inte ser det som ändamålsenligt i just en stridssituation. Nåväl, alltid lär man sig något.
I övrigt så har kursen nu blivit uppdelad i 11 mindre klasser, eller "seminars", med ca 15 elever i varje och en tillhörande Small Group Leader (SGL) eller instruktör. Instruktörerna är i 30-35 årsåldern, samtliga med några framgångsrika år som kompanichefer bakom sig. Mina klasskompisar är antingen "senior lieutenants" eller "junior captains" och är huvuddelen utexaminerade 2010 dvs med knappt fyra år i tjänst bakom sig, mestadels som plutonchefer. Medelåldern tror jag ligger nånstans runt 27 och jag är tredje äldst i mitt seminar. Har ännu inte riktigt hundra fått grepp på hur befodringssystemet fungerar men överlag så befodras man till kapten efter ungefär 36 månaders anställning som fänrik/löjtnant. Systemet håller visst på att utvecklas och saktas ned, därav är det tydligen ovanligt många löjtnanter i just den kurs som jag går. Många verkar lite frustrerade över att systemet är såå långsaaamt. Jodå, välkommen att tjänstgöra i Svenska Armén om du tycker befordran borde komma snabbare!
Huvuddelen av utbildningen kommer ske i dessa seminars och med vår SGL som instruktör, dvs han bedriver motsvarande 90% av utbildningen själv. Ibland blir det föreläsningar i helkurs i någon stor genomgångssal men det känns verkligen som man vill undvika detta. Har fått höra mer än ett förmaningstal dessa två veckor om att man skall behandla föreläsare med respekt och inte sova på lektionerna. Ingen rök utan eld? Vår SGL är i grunden strvofficer men har som alla andra här i huvudsak INTE sysslat med sin huvudtjänst utan huvudsakligen genomfört patruller i Irak eller Afghanistan eller tränat inför detsamma. Eftersom man har sin SGL så mycket så känns det som kvaliteten på utbildningen står och faller mycket med den man får tilldelad. Hittills så har jag en bra känsla, ingen pinne upp i röven på den här instruktören och mycket frihet under ansvar har utlovats. Låter för bra för att vara sant.
Lovar återigen att komma med lite bilder men det har blivit dåligt med den varan än så länge.
I helgen är det långhelg så vi skall ut på resa med IMSO till Tennesee och Alabama. Ska bli kul att se något som vi troligtvis inte valt att åka till själva. Och det lär väl bli en hel del väntan med. Bäst att ta med sig en god bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar