Coin-föreläsning och kvinnor i armén

Från klockan 1200 idag beordrades det "Snowmageddon upphör!" och således var det efter lunch idag åter dags för undervisning i klassrummet. Trots att det bara är ca 10 min biltur till skolan åkte jag tillsammans med min granne och kursare hela 30 min före utsatt tid. Tur det för ALLA arbetare på Fort Benning började kl 1200 = Massivt trafikkaos. Tog dubbelt så lång tid som vanligt alltså. Nu gjorde inte det något för vår lärare visade sig vara fast nånstans långt bak i detta trafikkaos så han anlände själv drygt 45 min efter utsatt tid.

Lyckades under denna dötid i klassrummet hamna i en ganska intressant diskussion om kvinnors vara eller inte vara  srtidande förband i US Army.

Lite bakgrund: I US Army finns ca 500 olika befattningskategorier eller Military Occupational Speciality (MOS). Dessa benämns E11, B19 osv. Påminner en hel del om det system vi i Sverige hade under värnpliktstiden, eller? Dessa befattningar innefattar allt ifrån skyttesoldat och stridsvagnspersonal till underhållssoldat, stabsassistent eller tom nåt som liknar malaj-tjänst. Av dessa ca 500 är för närvarande 14st stängda för kvinnor och omfattar i stort sett bara s.k. Combat Arms, dvs stridsvagnsförband, infanteriet, jägarförband, pionjärer osv. Trots att den genomsnittliga andelen kvinnor i armén är över 15%, dvs långt mer än i Sverige, så är jämställdheten en bra bit ifrån absolut om man skall säga så. Därav finns det just nu ett stort politiskt tryck på att dessa MOS:er som ej är öppna för kvinnor skall öppnas upp. Därav diskussionen.

Jag tänker inte ge något större referat eller liknande här nu men budskapet var, baserat på detta enda samtal med två kaptener i 30-årsåldern, att placera en kvinnlig soldat i exempelvis ett skyttekompani innebär förr eller senare antingen våldtäkt eller omfattande triangeldrama. Därav har de inget att göra i de stridande förbanden. Det har man inte tid och ork med helt enkelt. Min stilla undran var då om det i så fall inte är något allvarligt fel på attityden och jargongen i just de förbanden mer än att det är fel att ha kvinnor där? Uppenbarligen funkar det i andra förband? Oklart vad argumentet var därefter...

Hade därefter en mycket intressant föreläsning, i en av de absolut största samlingssalarna på skolan (Kunde lätt rymma 500 pers), avseende Counterinsurgency och erfarenheter från Afghanistan och Irak. I stort sett var väl budskapet att gamla lärdomar från upprorsmotverkan i gamla franska och bristtiska exkolonier inte riktigt är samma sak som att invadera ett land och tillsätta en ny regering. Använd gärna historiska lärdomar men applicera dem i nutiden på ett rimligt sätt. Tja, nåt i den stilen

Blev smått förvånad när en av föreläsarna strax innan lektionen på klingande rikssvenska kom och hälsade och undrade vad jag som svensk gjorde här. Han (Dr Robert Egnell) visade sig vara forskare och lärare på Försvarshögskolan men som i egenskap av medförfattare till boken "Counterinsurgency in Crisis" (som man kan läsa om här:  http://www.amazon.com/Counterinsurgency-Crisis-Challenges-Terrorism-Irregular/dp/0231164262) blivit inbjuden som föreläsare. Kul och annorlunda!

Nu har jag skrivit länge och väl. Dags att ta kväll. Må gott!

Nästan som vinter på riktigt

Till slut kom det lite snö ändå. Det började med underkylt regn som övergick i hagel som blev snöfall. Självklart var vi tvungna att gå ut och njuta av det härliga, om än något blöta, snöfallet. Har hittills inte sett så mycket folk som var ute igår kväll. Överallt gjordes det snöänglar, kramades snöbollar och åktes pulka. Det gäller liksom att passa på! 

Stängningen av alla offentliga instanser utökades under dagen till att omfatta hela onsdagen så det blev en lugn dag med hemmaplugg och lite allmänt softande idag istället. Imorgon lär väl snön vara borta och allt återgår till det normala.

Kunde inte motstå frestelsen att göra en snölykta

Ljust och fint idag på morgonen när vi vaknade

Varning för snö! Fort Benning stängt.

Som så många säkert vet så har det varit ovanligt kallt i USA, och i södern, hittills den här vintern. Polar Vortex No 2 är nu ett faktum och således har det utfärdats snövarning i Columbus och Fort Benning för idag och imorgon. Risken för snö är tydligen 100% och man räknar med 1-3 inches, ca 2,5-7,5cm. Konsekvensen blev att vi idag skickades hem ungefär vid lunchtid från skolan då snöandet skulle beräknas börja under eftermiddagen. Utbildningen är även inställd under morgondagens förmiddag fram till efter lunch då snön beräknas ha smält bort och normala rutiner återtas. 

Detta berör såklart inte bara vår kurs. Hela Fort Benning inkluderat skolor, matvaruaffärer, PX, bibliotek, skjutbanor m.m. har stängt verksamheten på order från högsta ledningen. Detsamma gäller även civila instanser i countyt/kommunen och även statliga och federala myndigheter såsom skolor och universitet som håller helt stängt både idag och imorgon. För säkerhets skull

Nu är det ju inte så att invånarna i Georgia och specifikt US Army's soldater och officerare aldrig har sett snö eller automatiskt kommer frysa sönder under ett snöfall utan anledningarna till nedstängningen är andra.T.ex finns det ju en del skillnader jämfört med exempelvis Sverige.

1. Vi har vinterdäck - Här förhärskar sommardäcken. På sin höjd är den genomsnittliga pickupen (som är den absolut vanligaste formen av fordon här) utrustad med någon form av All-terrain-däck. Dubbar har ingen nånsin ens sett. 

2. Snö är normalt i Sverige - Det är inte normalbilden i Georgia. Man hade tydligen snö nån gång för några år sedan men dagen efter var det typ 25 grader varmt igen. Således finns inga plogbilar att tillgå = ännu mer svårframkomligt på vägarna trots det modesta snöfallet. Dessutom är byggstandarden på hus och annat inte anpassat för kyla vilke får till följd att ledningar och annat fryser sönder i princip överallt när temperaturen legat konstant under noll flera dagar i sträck. 

3. Soldat eller officer i Sverige är att likställa med ett vanligt jobb - I USA är det nåt helt annat. Ingen arbetstid, bindande kontrakt på antal år du skall tjänstgöra, tom andra lagar än övriga samhället (till viss del). Soldat i US Army är mer än ett jobb, det är en livsstil, vilket även innebär att chefsskapet är ett helt annat. Ansvaret för chefen över tiden, även utanför tjänsten på ett helt annat sätt än i Sverige. Därav måste chefer överallt förvissa sig om och sätta säkerheten högst, ibland till följd att man helt enkelt stänger ner en militärbas därför att risken för att soldater skall åka bil till jobbet och eventuellt skada sig i trafiken är alldeles för hög. En olycka till följd av detta vill ingen chef ha på sitt ansvar.

Är det grundat på omtanke om soldaten och dennes familj? Kanske. 

Är det av ekonomiska skäl? En soldats utbildning har ändå kostat ganska mycket pengar och det vore dumt att förlora den investeringen pga en olycka. Säkert möjligt.

Är det av anledningen att chefer vill ha ryggen fri och inte kunna hållas ansvariga om något ändå skulle hända? Också möjligt, kanske rentav troligt. 

Oavsett så verkar beslutet mer rimligt när man funderar på varför än om man bara gör en kort analys. 1cm snö = Militärbas paralyserad. Det känns ju inte rimligt. 

Man kan förundras över en hel del hur man både bedriver utbildning och annan militär verksamhet här i USA (och i andra länder!) Innan man dömer för mycket måste man dock fundera på VARFÖR är det på det sättet. Man kanske inte håller med ändå, och det kanske inte alls passar vårt land Sverige men förklaringen blir i alla fall mer rimlig. Cultural Awareness kanske någon skulle benämna det som?

Klockan är nu halv fem på eftermiddagen. Det har fortfarande inte kommit någon snö...

Helg på hemmaplan

Då var det redan söndag, en ofta underskattad dag tycker jag. Brukar ju oftast bli så att man inte hittar på så mycket på söndagar men vi får se vad det blir idag. Kanske en golfrunda om solen vill titta fram. Har börjat dagen med soffhäng och kaffe. Nästa söndag vet jag i alla fall att det blir uppladdning inför Superbowl som sänds på kvällen. Helt klart en av årets stora TV-händelser, Denver Broncos mot Seattle Sehawks. Ska bli riktigt kul att titta på.

Igår hade vi en lugn och skön dag på hemmaplan. Åkte o shoppade lite (mest Ann men ändå), drog ner till downtown Columbus och käkade lunch och besökte en frozen-yoghurt-bar med typ hundra smaker och minst lika mycket topping. Servera dig själv i en bägare eller strut, häll på topping, sås och mer topping och betala för vikten. Lätt att äta ihjäl sig litegrann där. Favorityoghurten blev nog Classic Peanut Butter. 

Hann även med ett träningspass innan vi tog kväll, kändes välbehövligt efter all glass. Kan meddela att hjorten smakade minst lika bra som svensk hjort.

Downtown Columbus består förutom av Riverwalk, som tidigare beskrivits, av "Broadway" där huvuddelen restaurangerna, en teater och en del butiker ligger. I övrigt finns det en del shoppingcentra utspridda i Columbus där man hittar tonvis med större kedjor och franchise-restauranger såsom Red Lobster, Olive Garden och Longhorn Steakhouse. Downtown är väl det enda genuina och lite småmysiga området som vi hittat än så länge.

Käkade lunch på The Iron Bank som har vissa likheter med Rådhuset i Skövde.
Ligger i en gammal banklokal med tillhörande bankvalv. Mysig miljö.

 

Glass på Freeze Frame Yoghurtbar. Välj glass...

Ta så mycket topping du vill...

Njut med solen i ryggen!

Qwirkle, troligtvis ett av de roligaste sällskapsspelen som finns

Idag är det soffhäng och mängder med kaffe!

Lugnet för stormen?

Då var det fredag igen. Tiden går fort när man har roligt. Har haft en ganska intressant men förvånansvärt lugn vecka. Trots detta så är det svårt att lyckas skriva nåt på veckorna. Kommer nog bli lite sammanfattningar på fredagar för min del intill jag hittar nån bättre form. Kanske blir lite mycket text men håll till godo. Ska bjuda på lite bilder med.

Har påbörjat moment 1, benämnt A1, i kompaniskedet. Momentet avhandlar lätt skyttekompanis anfall i betäckt terräng i divisions(!) ram och är mer eller mindre samma moment och order som vi avhandlade på prepkursen. Mycket därav det känns hyfsat lugnt än så länge tror jag. Hade initialt förväntat mig ett mycket högre tempo än det som råder just nu. Är det lugnet före stormen tro? Ordergivning på min egen och mina kursares kompanichefsorder i A1 sker med början 13 februari så fram tills dess kommer vi efterhand gå igenom och utbildas i kompanichefs bedömmande (Troop Leading Procedures, föklarat tidigare) samt de olika stegen man skall genomföra - Terränganalys, fiendeanalys och egen plan.

En annan anledning till lugnet just nu är att vi internationals de första två veckorna varit undantagna från rätt många genomgångar, de flesta avhandlande hur man skriver ett paper. Våra kära amerikanska kollegor på kursen måste under våra sex månader skriva tre olika uppsatser vilket vi andra lyckligtvis slipper. och således slipper vi även lektionerna. Mer tid för fys alltså. Eller att åka till verkstaden med sin bil om man nu har den böjelsen...

I veckan hade vi annars haft en genomgång med chefen för Armor School som precis som alla andra talare före honom hyllade MCCC för att vara en av de bästa han någonsin genomfört. Förutom lite allmäna ledarskapstips och floskler pratade han annars mest om spaningsförband samt kavalleriet och dess närstående framtid, som ju är inordnat under pansartrupperna här borta. Inte ett ord om stridsvagnar eller tyngre förband vilket kanske sände en signal om vad som just nu är viktigt här, eller? Klart är iaf att US Army just nu genomför och kommer genomföra stora nedskärningar vilken minskar anslagen för övning med tyngre förband. Känner man igen det? Som en motstående tes är det dock tydligt att vissa högre officerare vi har mött hittills å det starkaste ändå propagerat för att strvförbanden har en solklar plats även i den framtida krigsmakten US Army.

Lyckades även genomföra någon form av ledarskapsövning/teambuilding verksamhet i seminariet i veckan som i stort gick ut på att sammanfoga en terrängmodell bestående av nio delar, utvisande vårt anfallsmål under A1. Tog ca 30 sekunder och efter detta kommenderade vår SGL: Ledarskapsavsnittet i kursen - Check! Så var det tydligen med det...

Nu är det helg vilken skall spenderas i Columbus. Kan hända att det blir middag på hjort imorgon eftersom vi idag fått frysen full av en hjort som en klasskompis sköt förra veckan. Det hade vi inte väntat oss! Men kul att få tillgång till vilt även i staterna. Hoppas det smakar bra.

Vår SGL, CPT Dickson, analyserar vårt lagarbete...

Hade förmånen att få lyssna på en elev som genomförde sin OPORD-brief/ordergivning på A4 (det genomförs överlappande tre kurser MCCC på skolan) vilket omfattar Strykerkompani i bebyggelse. Både intressant och ointressant på samma gång. 

Egobild från området där Airborne-school huserar, precis utanför vår egen skolbyggnad.

Detta möter mig i korridoren varje morgon

Kaffe inmundigas med fördel under föreläsningarna som hålls i storforum. Här genomgång av IPB (Intelligence Preparation of the Battlefield).

Field Study i Tennesee och Alabama

I helgen var vi ju på resande fot tillsammans med övriga internationella elever på min kurs och deras familjer, i förekommande fall. Vi gav oss medelst buss iväg i fredags, eftersom det var långhelg till minne av Martin Luther King Jr., och kom tillbaka till Fort Benning söndag kväll. Besökte Chattanooga i Tennesee, som var en riktigt mysig och trevlig stad uppe i lite mer bergigare områden. Vi spenderade även tid Birmingham, Alabama där vi besökte Human Rights Institute. Ett museum tillägnat de svartas kamp för jämlikhet i södern. Mycket bra, intressant och passande med hänsyn till vilken helg det var. Resan gav ju även en möjlighet att socialisera lite med övriga, kanske mest för Ann som inte träffat så många andra av "fruarna" ännu.

Tyvärr var resan helt horribelt arrangerad, än mer än när vi besökte Atlanta i november, så på det hela blev intrycket lite lätt negativt. Eller om man så vill komiskt. Överlag präglades resan precis som sist av brist på information, dvs det liknade återigen mer en strapats-övning än förnöjelse. Till att börja med avgick inte resan förrän tre timmar efter utsatt tid på fredagen morgon så det var bara att öva väntan. Dessutom fattades en hel del konstiga beslut av reseledaren, miss Rose; bl.a. att stanna och äta middag strax innan kl 22 på lördagens kväll (på en dessutom tämligen sunkig bufférestaurang) efter en extremt lång dag på buss och vid sevärdheter när hotellet låg 5 min bort. Alla barnfamiljer hade lyckats natta sina, på det hela taget otroligt välartade och kämpande barn, och bara längtade efter att få komma fram. Då blev det verbalt uppror från min norske kollega (och kanske framförallt hans fru) så reseledaren fick ge sig. Seger för folket. På fredagans kväll när gruppen i stort klätt upp sig litegrann för en utlovad gemensam middag så bar det istället av till en sunkig diner för middag a la brickformat (tänk lunchrestaurang eller IKEA). Som tur var lyckades jag o Ann ta ett initiativ och gick istället till en närliggande restaurang så vi iaf fick lite sjysst mat och ett glas vin.

Vi var på det hela hyfsat väl förberedda på mycket väntan så vi hade bullat upp med både bra böcker och podcastar. Resan blev var därför inte så illa ändå, men det tog mer på krafterna än vad det var rekreativt. Och kändes lite som ett slöseri med tid. I maj är det dags för nästa resa arrangerad av IMSO då vi skall till Washington under en vecka. Som tur var verkar det som att det blir en ny reseledare då så jag hoppas på bättring, annars har jag fått nog av att resa med IMSO.

Bjuder på lite bilder från helgen

På promenad i ett svinkallt Chattanooga

Fick värma oss med en stor kopp kaffe på The Cupcake Bakery. Misstänker nån  form av Ripoff på Cheesecake Factory.

Stötte på minst två cheerleading-tävlingar på resan och klara associationer även i kakform. Verkar inte helt otippat vara ganska poppis i det här landet.

Hela den, återigen, förvirrade högen till skolklass.

Japan, UAE, Indonesien, Sydkorea och Pakistan representerade i den här bilden. Gissa land själva.

Barnfamiljernas tålmodiga väntan, här innan det är dags att åka ner i underjorden i Lookout Mountain utanför Chattanooga och titta på "worlds largets underground commercial waterfall".

En helt klart sevärd upplevelse

Chattanooga by night. Tennesee River är ett biflöde till Mississippi som den senare förenar sig med.

Lyckades även snubbla in på en Cheerleading-tävling. Ganska kul faktiskt och sjukt duktiga barn och ungdomar.

Vissa börjar i tidig ålder

Men...

...vad ska Ann göra?

Det är en fråga vi ofta får. Vad ska jag göra medan Pär går i skolan?

Jag har ju som de flesta vet tagit en termins uppehåll från studierna. Denna veckan börjar mina klaskompisar kirurgkursen. Den kurs jag sett mest fram emot ända sen det där antagningsbeskedet kom i December 2010. Men helt ärligt, det känns inte tråkigt eller bittert på något sätt. Jag får ju läsa kirurgkursen till hösten och pga omstrukturering på läkarprogrammet är det snarare taktiskt fördelaktigt att ta ett uppehåll just denna termin. De som läser nu får läsa tillsammans med de som går terminen över oss, vilket innebär att de är nästan dubbelt så många studenter som ska samsas om skalpellerna. Den röran slipper jag.

Så, vad ska jag göra då?
Jag har anmält mig till fyra stycken fristående kurser som jag läser på distans mot svenska universitet. Lite mycket att hålla reda på men jag är nu registrerad på Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar, Göteborgs Universitet, Umeå Universitet och Karolinska Institutet.

Precis nu skickade jag även in ansökningsformulären för att engagera mig i Amerikanska Röda Korset. Det tog två timmar. Phu! Det var otroligt många rutor som skulle kryssas i där jag bekräftar att jag förstår alla de faror och hemskheter jag kan drabbas av som volontär.
Nu ska de bara göra en bakgrundskontroll av mina personuppgifter och sen hoppas jag att jag får börja engagera mig.

It's a sign!

Väldigt amerikanskt, som förväntat, på en amerikansk militärbas.

Imorgon ska jag på info-möte för alla flickvänner/fruar. Det är möjligt att det dyker upp ännu fler möjligheter till engagemang då. Inte för att jag egentligen behöver det, jag trivs så otroligt bra med livet i vår röda villa. Jag har obegränsat med tid till att träna, baka/experimentera, laga mat, läsa osv. Lyxigt, och en tillvaro som är väldigt långt ifrån min vardag i Stockholm.
Och just ja, vi har +15 grader och strålande sol. Har jag hemlängtan?
Nix!

/a

Langsam langsam

Kör frustrerande sakta för att inte bli haffad av MP. Frågan är bara om MP är ute och haffar 06:30 en helgdag?!

Bäst att inte testa systemet..

Trevlig helg!

/a

Lone Survivor - Diskussion om moral och etik

Igår eftermiddag drog hela mitt seminar till en lokal biograf och kollade på den nya krigsfilmen Lone Survivor med Mark Wahlberg i huvudrollen. Filmen bygger på en händelse som utspelade sig i Afghanistan 2005 där ett Navy SEAL-team ställs inför ett moraliskt dilemma i en svår situation som sedan får konsekvenser för deras operation, kalla Operation Red Wings. Helt klart en sevärd film, tre starka traktorer! Har du det minsta intresse för den här typen a film kan jag varmt rekommendera att se den. För mer info finns det en CBS 60 minutes-intervju med Markus Luttrell, en av SEAL-killarna, om händelserna som jag också kan rekommendera att se.

Under dagens lektioner diskuterade vi filmens innehåll utifrån ett etiskt perspektiv och hade lite övriga diskussioner kopplat till moral. Vi diskuterade även en del om officersrollen och varför vi gör det vi gör samt vad vårt arbete går ut på i slutändan, dvs väpnad strid med allt vad det innebär. En intressant skillnad mellan Sverige och USA som jag tror mig identifierat i relation till moral är att det verkar som att chefen i ett förband i US Army, eller kanske mer riktigt samtliga officerare i ett förband, på ett mer aktivt sätt än i Svenska Armén står för vilken moral just det förbandet skall ha. Officerarna förväntas ha en god moral och etik som alla soldater rättar in sig i medan man inte förväntar sig att soldaterna skall behöva ha någon moral överhuvudtaget när han står för sig själv. Han måste bli guidad och styrd i vad som är rätt och fel. Självklart sätter chefer även i Sverige såväl som här ribban för vad som är moraliskt acceptabelt, det man inte åtgärdar accepterar man ju. Dock fick jag ändå intrycket av att vi på just detta plan förväntar oss lite mer av våra soldater än vad amerikanska officerare förväntar sig av sina.

Diskussion i klassrummet

I övrigt är det intressant att höra diskussioner om moral och etik från personer som på riktigt varit i skiten, dvs riktigt högintensiva stridssituationer, återkommande under lång tid. Det ger lite perspektiv på tillvaron. Även om vi har en hel del officerare och soldater Sverige som också på riktigt varit i skiten och gjort ett riktigt bra jobb så är det här mer ovanligt utan stridserfarenhet. Riktigt ovanligt tom. Jag undrar hur det förändrar en organisations kollektiva moral. Är det lika lätt att ha hög svansföring i längden?

Ser fram emot att fortsätta reflektera över moral och ledarskap då vi även har fått en hemuppgift i form av bokläsning som senare skall seminariebearbetas. Black Hearts heter boken och handlar om ett exceptionellt dåligt och avskräckande exempel på ledarskap i tidiga Irak. Läsningen börjar imorgon på resan vi skall ut på. Får se hur mycket uppdaterat det blir i helgen.

Trevlig helg på er!

Cpt Lee från Sydkorea gillar att det är helg stående i skolhusets östra korridor. Det är en ganska stor byggnad vi går i.

Tidiga morgnar och smekmånadsfas

Entrance exam i måndags gick bra. Som vanligt så är det ganska enkelt att svara på frågor när man har pluggat och vet vad man snackar om. Det underlättar ju dessutom en smula att det erbjuds flersvarsalternativ på huvuddelen av frågorna. Klarade 75% med tämligen god marginal och har således fått börja MCCC även på pappret.

Första dryga två veckorna så är det gemensam närkampsutbildning, eller Combatives som US Armys system heter, så detta har ersatt morgonfysen hittills. Även vi internationella studenter samt de ca 25 eleverna från US Marine Corps (som tydligen har ett helt annat närkampssystem, lite svårt att tänka sig) skall tydligen gå igenom kursen vilket verkar vara skillnad från tidigare kurser. Normalt är Combatives level 1, nybörjarnivån, ca 80h utbildning så vår kurs har kortats ner en hel del för att hinnas med på två veckor (vi har ju fortfarande lektioner dagtid) men trots detta så börjar nu morgonfysen/närkampen kl 0530(!) och håller på till ca 0800. Tidiga morgnar blir det. Återigen, superglad att bo på basen då det räcker med att jag går upp 0500. Min norske kursare bor lite längre bort och stiger således upp 0415 för att kunna hinna käka frulle och hinna i tid till närkampen. Kul för honom! Jag hinner dessutom hem för ombyte och frukost innan skolan drar igång.

I Combatives tränar och slåss/brottas man i uniform, utan stridsutrustning, barfota. Fokus för level 1, och även i stor del upp till level 4 som är den högsta graden, är i princip brottning på marken med allehanda jujitsu-knep och liknande. Tydligen skall systemet vara framtaget för att kunna användas i en stridssituation med vapen och stridsutrustning men enligt de kursare jag snackat med hittills så närkampar man alltså bara på matta och i slät uniform. Punkt. Combatives verkar inte superpopulärt hos någon alls här faktiskt, mer än hos de instruktörer som håller på med det, mycket pga att man inte ser det som ändamålsenligt i just en stridssituation. Nåväl, alltid lär man sig något.

I övrigt  så har kursen nu blivit uppdelad i 11 mindre klasser, eller "seminars", med ca 15 elever i varje och en tillhörande Small Group Leader (SGL) eller instruktör. Instruktörerna är i 30-35 årsåldern, samtliga med några framgångsrika år som kompanichefer bakom sig. Mina klasskompisar är antingen "senior lieutenants" eller "junior captains" och är huvuddelen utexaminerade 2010 dvs med knappt fyra år i tjänst bakom sig, mestadels som plutonchefer. Medelåldern tror jag ligger nånstans runt 27 och jag är tredje äldst i mitt seminar. Har ännu inte riktigt hundra fått grepp på hur befodringssystemet fungerar men överlag så befodras man till kapten efter ungefär 36 månaders anställning som fänrik/löjtnant. Systemet håller visst på att utvecklas och saktas ned, därav är det tydligen ovanligt många löjtnanter i just den kurs som jag går. Många verkar lite frustrerade över att systemet är såå långsaaamt. Jodå, välkommen att tjänstgöra i Svenska Armén om du tycker befordran borde komma snabbare!

Huvuddelen av utbildningen kommer ske i dessa seminars och med vår SGL som instruktör, dvs han bedriver motsvarande 90% av utbildningen själv. Ibland blir det föreläsningar i helkurs i någon stor genomgångssal men det känns verkligen som man vill undvika detta. Har fått höra mer än ett förmaningstal dessa två veckor om att man skall behandla föreläsare med respekt och inte sova på lektionerna. Ingen rök utan eld? Vår SGL är i grunden strvofficer men har som alla andra här i huvudsak INTE sysslat med sin huvudtjänst utan huvudsakligen genomfört patruller i Irak eller Afghanistan eller tränat inför detsamma. Eftersom man har sin SGL så mycket så känns det som kvaliteten på utbildningen står och faller mycket med den man får tilldelad. Hittills så har jag en bra känsla, ingen pinne upp i röven på den här instruktören och mycket frihet under ansvar har utlovats. Låter för bra för att vara sant.

Lovar återigen att komma med lite bilder men det har blivit dåligt med den varan än så länge.

I helgen är det långhelg så vi skall ut på resa med IMSO till Tennesee och Alabama. Ska bli kul att se något som vi troligtvis inte valt att åka till själva. Och det lär väl bli en hel del väntan med. Bäst att ta med sig en god bok.

Vardag, jag älskar't!

Nu har någon slags vardagsliv börjat ta form. Äta, träna, betala hyra och dricka kaffe. Men det är som att allt det där är lite festligare att göra här än hemma. (Än så länge.)
Ja, vi inser hur gött vi har det och njuter!

Kaffe på maten, i solen!

Betala hyran är ett kapitel för sig. Internetbank är som att åka till månen, det går, men det väldigt mycket jobb bakom och knappt en bråkdels promille av befolkningen har gjort det. Att betala hyran med kreditkort är inte heller aktuellt.
Såhär får man göra (jag kan ha missat något steg):
-Ta ut pengar i automaten, eftersom det är en maxgräns för hur mycket man får ta ut per dag får man åka tre dagar i rad.
-Ta pengarna och gå till posten och köp en postväxel.
-Ta postväxeln och gå till hyresvärden och betala.
-Klart o Beta'tt!
Inte precis "Swish!"

Sen upprepar du samma procedur för alla andra grejer du ska betala hyra för..

Maffiabossvibbar.

(Mamma o pappa:  Var lugna,  på affärer, restauranger och så vidare går det hur bra som helst att betala med kort.)

Ikväll ska vi på obligatoriskt mingel. Klädkod: Business/Casual. Så nu är det hög tid för hemmafrun att gå och stryka lite kläder.

Ha det gott!
/a

Plugga på helger

Hade kommit överens med mig själv om att jag skulle försöka undvika det så långt det var möjligt. Har snart varit här i två månader (shit, vad tiden går fort) och sitter nu återigen och pluggar en helg. Ska VERKLIGEN försöka undvika detta men innan man vet var ribban ligger på prov m.m. så är det bäst att ta i lite extra. Representerar ju ändå Sverige på något sätt här borta.

Började ju MCCC på riktigt i veckan och nu på måndag har vi Entrance Exam, ett prov omfattande prestanda på grundläggande vapensystem, grundläggande doktrinella grundsatser (stridens grunder, grundläggande förmågor etc,) samt en hel del symboler, både förstå och kunna rita själv. Mycket är gammal skåpmat, som trots allt måste översättas till ett nytt språk, men mycket är nytt. Istället för Ta, försvara och fördröja är det ca 32 olika stridsuppgifter och symboler till detta som skall pluggas in. Ovant. Två försök på provet får man, 75% rätt ska man ha. Lyckas men inte med det är det tack och hej från kursen. Nu har visst ingen sumpat provet på rätt länge så det säger kanske en del om kvaliteten som efterfrågas, men liktväl så ställs det krav. Jag gillar det på ett sätt, men ogillar det eftersom jag sitter här o pluggar...på en helg.

Sånt här pluggar jag alltså bland annat.

Ann tycker det är skönt med ombytta roller för ett tag. Normalt sätt är det ju hon som pluggar och jag som ser på. Kanske nyttigt för oss båda.

Lite helg får det bli ändå så nu ska vi dra till golfbanan och slå lite på rangen. Det är ju ändå strålande sol och +17 grader. Hörde att det snöat i Sverige...

Good morning Sunshine!

Altandörren står på glänt, solen värmer och fåglarna kvittrar!

Ha en skön söndag!

/a

Holy macaroni!

När det skjuts på skjutfältet skakar vårt badkar!

Och skjutfältet ligger långt från vårt hus. Men husen är ju byggda av papper och plast. Om man tänker sig att ett svenskt hus är som en kokosnöt så är detta mer som ett extra tunt äggskal.

Fast ärligt så klagar jag inte, vi trivs så otroligt bra i vårt äggskal!

Det är grymt härligt att bo i hus, och än har jag inte hittat några nackdelar med att bo på basen. Jag hade definitivt varit mer ensam och isolerad om vi bott i en lägenhet i Columbus än vad jag gör här.

Nu har det ju bara gått 3 korta dagar sedan Pär började skolan, men jag har inte känt mig ensam en enda sekund. Jag är helt övertygad om att tiden här kommer att bli väldigt bra! Enda problemet är att Pär haft så korta dagar i skolan så jag har inte hunnit med allt jag tänkt. Det blir nog ändring på det redan nästa vecka då han börjar 05:30. :)

Då kanske jag hinner blogga lite mer också!

Ha en härlig lördag vänner!

Här ska det bli 20 grader varmt och spöregn!

Godnatt!

/a

Back to work - På riktigt den här gången!

Då har jag avklarat första skoldagen på Maneuver Captain Career Course. 146 förväntansfulla amerikaner och 21 dito internationella bänkade sig i en av den gigantiska skolbyggnadens gigantisk aulor (finns det ordet fortfarande?) för en två timmar lång genomgång ledd, i tur och ordning, av XO:n för just vår kurs - en kapten, motsv enhetschefen för MCCC - en överstelöjtnant - och slutligen hans chef - den frispråkige översten jag tidigare nämnt i ett inlägg.

Sammanfattningsvis hade de all tre budskapet att kursen är mycket bra och att det är den man kommer bära med sig i resten av sin karriär avseende sitt taktiska tänkande, att det kommer bli mycket hårt jobb stundtals men att det man ger in kommer man också få ut av kursen samt att vi internationella studenter var mycket välkomna och behövda. Samtliga tre avslutade med att poängtera vikten under sin tid här att vi inte skall "fucka upp", dvs inte köra full, inte kopiera någon annans provsvar eller uppsatser, inte komma försent och inte bli tjock och slö(!) under kurstiden bl.a. Kort och gott tre stycken, beroende på grad och tjänsteår, mer eller mindre inlindade kollektiva men ändå konstruktiva och förebyggande utskällningar. Lite ovant jämfört med vad man är van vid hemma på en kurs men jag antar; ingen rök utan eld. Därefter gavs en kort genomgång av Överstens Command Sergeant Major, som faktiskt är en australiensisk NCO med tjänstgöring här på MCoE (motsv MSS), vilken emfaserade det samtliga föregående tre talat om.

Kortfattat känns det efter dagen som att det ställs lite mer krav här jämfört med på en del andra ställen. Kanske på helt fel sätt och jag kan ärligt säga att jag inte känner mig så träffad av alla delar rent personligen men det känns lite som att var tillbaka i värnplikten. For good and worse! Återstår att se efterhand. Imorgon blir det tidig revelj då det skall genomföras fystester 0545, och som en god officer (och soldat) är man ju minst fem minuter tidig till uppställningen.

En annan reflektion efter dagens genomgångar är att jag inte vet ett smack om någonting i övrigt, vare sig vad som sker denna veckan eller nästa. Vi elever kanske är på en "Need to know basis - And we don't need to know"?

Kommentera mera - Såhär gör du! (Part II)

Okej, då har jag med en enkelt knapptryckning möjliggjort och förenklat kommenterandet (tror jag) så att även personer utan Google-konto, dvs vemsomhelst, numera kan kommentera. Finns ju bara ett sätt att få reda på om jag har rätt eller inte...

Vi borde vara på Hawaii!

Jepp vi har det kallt!

Strålande sol, blå himmel och -10 grader Celcius.

Hela landet utom Hawaii har haft minusgrader inatt. Jag fryser som sjutton. Klart vi är vana vid minusgrader, en vacker marsdag i Umeå tycker man ju att -10 är skönt och behagligt! 

Men vi har inte riktigt packat för detta vädret. Mina sandaler står i hallen och känner sig lurade.

Men det vänder nog snart!

På IKEA i Atlanta vet de var Lappland ligger.. Som sagt, denna kylan borde inte bita på mig!

/a

Ps. Vi har förstått att det fortfarande inte går att skriva kommentarer. Trist! Vi djupdyker och ska försöka lösa problemet!