Två saker färre

Idag har vi blivit av med inte bara en utan hela två saker som irriterat oss för en ganska lång tid.

För det första så har vår bil "Jeppe" idag bytt ägare. Jeppe har varit lite av ett problembarn, om än inte riktigt till samma utsträckning som benbiten i knät nedan. Dock har Jeppe grävt ett någorlunda djupt hål i plånboken och även besvärat oss rent emotionellt mer eller mindre till sista veckan av vår omvårdnad om honom. Symptomen har inkluderat överpris, oljeläck, frusen kylarväyska, punktering, stenskott, soppatorsk i batteriet, havererat värmesystem etc. etc. Förutom detta har Jeppe tjänat oss väl. Separationsångesten är dock minimal.

För det andra så låg jag runt lunchtid idag under kniven på sjukhuset. Kirurgen plockade bort en benbit som låg lös och skapade problem under min knäskålssena. Operationen gick bra och jag hoppas på att återhämta mig väl under sommaren. 

Benbiten, knappt 1,5cm lång

Väl hemma från sjukhuset stod det en papperspåse med mat och bröd utanför dörren, en gåva från våra vänner Shoval och Siso. Fantastiskt efter en heldag på sjukan! Tack så hemskt mycket för en god och förenklad fredagkväll!

Resten av helgen kommer gå i återhämtningens tecken. (Tur att vi har ca 200 tv-kanaler och Netflix.)

Trevlig helg!

USA och EU-valet

Skrev i en knapp halvtimma på ett inlägg som jag nyss raderade. Jag är uppenbarligen inte tillräckligt begåvad för att sätta de tankar jag har i huvudet på pränt utan att det alltför lätt misstolkas.

Hade en mycket intressant diskussion med en klasskamrat idag om politik i USA jämfört med EU och det något oroande resultatet vi sett. Parallellerna mot 1930-talets Europa är ju inte direkt långsökta som så många, både kloka och okloka människor påpekat förr, och det gäller att kunna se varningar i tid. Och att våga agera! Då menar jag inte kapprustningar utan lösningar på ett politiskt plan innan situationen förvärras. Vi var båda överens om att situationen är rätt långt från såsom den var på 30-talet, dock fungerar knappast strutsbeteende om situationen inte skall förvärras. Våga ta debatten svenska och europeiska partier!

Det har annars skrivits och TV-bevakats tämligen lite om EU-valet här borta. Andra nyheter såsom en militärkupp i Thailand, presidentval i Indien och Egypten samt de så kallade midterm elections till kongressen i hemlandet har definitivt överskuggat i nyhetsbevakningen.

Dessutom var det Memorial Day igår. En något mer högtidlighållen helgdag(!) än den svenska veterandagen, möjligtvis med all rätt. Mycket tacksamhet har riktats till trupperna de senaste dagarna, inte minst till de veteraner som var med och hjälpte till att befria Europa från ett radikalt parti med främlingsfientliga ideal.

Måhända att just dessa veteraner följt EU-valet och då knappast med större munterhet.

Början på något nytt

Tillbaka från DC och tillbaka in i verkligheten igen. Åtminstone den verklighet vi har här borta för ett tag till. Idag är det nämligen exakt tre veckor till vi flyttar ut ur huset och möbelgubbarna kommer för att hämta vår hyrda inredning. Jag vet ju att jag lovat ett "Welcome to our crib"-inlägg men och jag hoppas det hinns med innan vi plockar ner alla tavlor och sådant.

Vi skulle ljuga om vi säger att vi inte skulle vilja stanna men det känns ändå rätt gött att vi ska åka hem också. Så mycket att se fram emot hemma i Sverige också. Nytt boende, nytt jobb och att återse vänner och familj. Ska bli ganska kul ändå!

Innan DC så hade vi min pappa på besök i en vecka. Jag hade ju skola som vanligt så det blev inga jätteutflykter långt från Fortet men farsan var, med all rätt, djupt imponerad av allt vad USA hade att erbjuda ändå. Det var kul att ha honom här.

Vi kom hem från DC i söndags och hade en skön och lugn kväll och en minst lika skön måndag. Fixa och donade lite, lade bl.a. upp Jeepen till försäljning, och hade några goa timmar vid poolen som ääääntligen har öppnat. Har varit rätt varmt länge så det var på tiden. Dags att börja jobba på brännan inför Kalifornien.

Ikväll har Ann åkt iväg på engelska-lektion och jag ska försöka göra lite allmänt administrativt inför hemfärden. Rätt tråkigt så jag skrev ett blogginlägg istället! Häpp! Kanske att det kan bli lite bilder från DC till och med...

Far och son, lika som bär?

Tidig taxifärd, igen!

För nästan exakt 5 månader sedan, 20 december, åkte jag taxi okristligt tidigt för att ta flyget över Atlanten. 

Nu är klockan 03:30 och jag sitter i en taxi igen. Fast det är varmare ute än senast, radion spelar country på hög volym och chauffören är en stor, skön, Farsan-Baloo-typ med solglasögon. 

(Nej, det är ingen midnattssol här.)

Jag är påväg till Washington D.C.!

Vi tjejer reser på egen hand och möter upp männen där. De reser i samlad trupp ledda av den numera legendariske Miss Rose. Jag är inte avundsjuk, Pär har en härlig dag full av ovisshet, dubbla budskap och förvirring framför sig. Det blir fin tålamodsträning det!

Om ganska exakt en månad, 20:onde juni tar killarna examen och vi sätter oss på ett flyg igen. Galet vad tiden gått fort! Vi vill fortfarande inte åka hem.

Men först, nu åker vi till huvudstaden!

/a

Hurra för 17:onde maj!

Något varken jag eller Pär hade räknat med när vi åkte hit var alla internationella vänner. Jag har lärt mig så otroligt mycket om världen, inte bara USA, under vår tid här. En grymt trevlig bonus med att alla är från olika länder är att alla får fira varandra, vi har ju liksom inga landsmän att klumpa ihop oss med, så fler Nationaldagar åt alla! 

Förra veckan firade vi Israels självständighetsdag och idag Norges! 

Vi välkomnades av två söta barn i Fylkesdräkter. 

Sen fick vi bubbel, den geniala* drinken Fjällbäck, massa goda tapas**, sånt som jag älskar och äter rätt ofta hemma men knappt en enda gång här i Amerika; ostar, oliver, salami, skinka, baconrullade dadlar och flagg-tårta***. Lovely!

Landet i väster är helt enkelt supertrevligt, vi borde ta tillbaka det! ;)

Hurra för Norge!

*Genialisk för att den var så god!

** Ok, varken traditionellt Norskt eller Svenskt, med himla gott! Tack Spanien!

***Ok #2, Flaggtårta äter jag ju visserligen inte "rätt ofta" hemma.

Take my breathe away...

Jag pysslar om min surdeg i köket. Pär tittar på Top Gun. (Igen!) Vädret skiftar snabbt mellan sol och ösregn. Och vi fick ett stenskott på vindrutan, precis i synfältet, en vecka innan bilen ska ut på försäljning.

Med andra ord, allt är som vanligt och vi stortrivs!

Luggen!?!

I detta landet har tjejerna, särskilt de afro-amerikanska, ett mycket mer avslappnat förhållande till löshår och peruker än vad vi har hemma i allt-är-naturligt, jag-lovar!-Sverige.

I morse hörde jag detta i hissen:

"- Nej, gå ni före till frukosten, jag ska bara hämta min lugg i bilen först, jag glömde den där igår."

Och mycket riktigt, tjejen som sa detta hade en perfekt frisyr, förutom att något saknades..

Festligt och härligt!

Trevlig söndag!

Roadtrip igen

Vi ville inte missa New Orleans så vi packade lite snabbt i går morse och sen hoppade  vi in i bilen. Roadtrip! 

Av en slump hamnade vi på slagskeppet U.S.S Alabama. Så sinnesstört stort!

Jag var lyckligast längst ner där Sick Bay (sjukhuset) fanns. Pär var lycklig överallt. Kul var det i alla fall!! 

Jag uppskattade slagskeppet, och Pär uppskattade att jag uppskattade. Alla nöjda på Military Spouse Appreciation Day! :)

Vi packade inte regnjacka, paraply eller poncho. Enligt prognosen endast 40% risk för regn, det är ju 60% chans för sol. Längs vägen började det dock regna..

Väl framme i New Orleans lyckades vi ta oss till en restaurang på ökända turistgatan Bourbon Street utan att bli dyblöta. Vi åt värmande Cajungryta med räkor och Jambalaya. Sen fick vi ett sms:

Såhär såg det ut när vi körde till hotellet..

Idag är det dock uppehåll till kl 16 så vi ska skynda oss ut och intensiv-uppleva alla måsten! ;)

Må gott!

Så mycket att göra, så lite tid

Herregud vad tiden går. Inte att vi varit ovetandes om det sedan tidigare men sista veckan har det blivit väldigt tydligt. Snart är det dags att börja förbereda sig på riktigt för hemfärden från det här äventyret. Faktiskt så har förberedelserna redan börjat då vi i veckan sagt upp hyran av huset! Känns overkligt.

Känner själv att jag egentligen skulle vilja skriva lite mer jobb-relaterade inlägg, såsom jag gjorde i kompanichefsdelen, men inspirationen och prioritering av tiden har inte infunnit sig.

Vi är nu mitt i bataljonsfasen och jag kan säga att det är något av det mest ineffektiva jag genomfört i min militära karriär. Det säger rätt mycket redan där... Konstigt nog spenderar jag mer tid i skolan nu än under första delen av kursen. Dock är det betydligt mindre plugg hemma. Vi får se vad det kan bli i veckan. Har som sagt så mycket annat som vi bara MÅSTE göra i veckorna.

Idag är jag iaf ledig och vi skall dra på en liten minisemester. Nästa veckan, på måndag, kommer min pappa hit och besöker och måndagen efter det drar vi en enveckastripp toll Washington DC. puh, mycket inplanerat alltså. Men det är kul!

Ha en fantastisk fin helg!

Vad är det för månad?

De gillar att dedikera månader till olika saker här. Problemet är bara att det finns så väldigt mycket som är väldigt viktigt och därför måste få sin egen månad.12 månader räcker inte till, de får samsas.
I Fort Benning-bladet läste jag att maj är National Mental Health Month. Och National Motorcycle Safety Awareness Month. Och Asian-Pacific American Heritage Month.
Sen hittade jag en lista på nätet med några ytterligare viktigt-att-uppmärksamma-i-maj-månad-deltagare:

• Date Your Mate Month
• Foster Care Month
• National Barbecue Month
• National Bike Month
• National Blood Pressure Month
• National Hamburger Month
• National Photograph Month
• National Recommitment Month
• National Salad Month
• Older Americans Month

Jobbig intressekonflikt när blodtrycket, hamburgaren och salladen alla är på samma månad, vilken ska man hänge sig åt?

Idag är det för övrigt No Socks Day. Tätt följd av Lost Sock Memorial Day som infaller i morgon.
Imorrn är det även den något mer seriösa Military Spouse Appreciation Day. Då får jag en gratis kaffe och varmkorv här på basen.Yay me!

För oss är det dock mest Shit-vi-åker-hem-om-två-månader-month!

NASCAR på Talladega

I söndags drog vi till Alabama och Talladega för att att kolla på NASCAR. Största arenan som det körs NASCAR på här i USA och eftersom allt är stort i USA så är Talladega gigantiskt! 175 000 åskådare får plats på läktaren och en hel del ytterligarebesökare hänger inne i sjävla ovalen. Mycket folk blir det!

Crowden i sig var ju ganska kul om än inte så helhjärtat träsk-redneck som när vi var på Dirt Racet här i närheten av Columbus. Men det var festligare på andra sätt, som synes. Man bara måste älska det!

Vi satt på rad två precis ovanför banan. Kände racet i kroppen lika mycket som vi såg det, men hörde det absolut mest! Helt öronbedövande. På det hela en sjukt cool upplevelse under den stekande sol i den 30-gradiga södervärmen.

Dagens outfit nummer ett visade sig vara shorts och boots.
Unisex dessutom.

Denna crowd...

Näst intill fullsatt 

Ann är förvånansvärt taggad inför den tre timmar långa hemresan

Okonomiyaki

Igår var vi hemma hos min klasskompis Ashley på middag. Ashley är ursprungligen från LA men har bott mer än sex år i Japan och kom till MCCC direkt från Okinawa. Således blev det Japansk mat som det bjöds på. Okonomiyaki. 

Vi hade aldrig hört talas om detta mn det är tydligen en form av blandning mellan pannkaka och pizza fast med vitkål som bas, oftast serverad med ingredienser som har nån form av anknytning till havet. Räkor, bläckfisk, sjögräs m.m Faktiskt en förvånansvärt god maträtt som gjorde sig sjukt bra till öl. På det hela en mycket trevlig kväll. Såpass trevlig så det inte togs en enda bild... Mysko! 

Snodde därför en bild från internet men vår Okonomiyaki såg i proncip identisk ut. Det var visst bacon och majonäs på också. Förvånansvärt flötigt för att vara asiatisk mat. men som sagt, mycket gott!