Thank you for Serving!

Följande utspelar sig idag på Applebee's: Jag kommer in och blir placerad vid ett bord brevid ett gäng soldater.De är där och käkar i uniform. Efter att jag beställt min mat av servitrisen ber de henne att få betala. Hon kommer tillbaka efter nån minut och meddelar då soldaterna att deras nota redan är betald. En av de andra kunderna på restaurangen var väldigt tacksam över deras tjänstgöring för landet och ville bokstavligt talat betala tillbaka på ett sjysst sätt. Tack för er tjänstgöring. Jag blev nästan rörd. Skulle detta någonsin hända i Sverige!?

Exempel på att folk är stolta över de som tjänstgör i Krigsmakten här finns överallt. Jag tror jag själv blivit tackad minst tre gånger redan sedan jag kom hit för att jag tjänstgör, och då tillhör jag inte ens US Army!
Armén och krigsmakten är ständigt närvarande på ett helt annat sätt än hemma och var man än går stöter man på folk som är "retired" från någon av försvarsgrenarna. Nu är ju USA's krigsmakt världens största så det kanske inte är så konstigt men det är ändå imponerande att den är så integrerad i samhället trots att långt från alla genomför militärtjänstgöring. Intressant är det i alla fall!

Gårdagens Thanksgiving-middag var mycket lyckad. Åkte en bra bit utanför Columbus och anlände till Tracy och Jacks gigantiska hus med tillhörande artificiella sjö på hyfsad utsatt tid. Många intressanta människor och trevliga människor att prata med och de gjorde verkligen allt för att jag och Joseph, min Kroatiske kursare som också var med, skulle trivas. Football, mat i mängder och samkväm kan man kortfattat sammanfatta eftermiddagen med. De må beskrivas som ytliga ibland amerikanerna men jag fick inte alls den bilden utifrån gårdagen. Gästfriheten i den Amerikanska Södern är gigantisk!

Jag undrade om jag var på fel väg där ett tag men jag hamnade rätt.  

Jack, mannen i hushållet med den nyfriterade kalkonen. Typiskt sydstatsaktig tydligen att göra på detta sättet istället för att laga i ugn. Svärfarn Ron visade sig vara en störtskön gammal surfare och fd Highway Trooper.

 Mat i överflöd!

Mina "Doggy bags" jag fick med hem.

Idag har jag köpt en bil. En Jeep blev det. Hoppas det blir en hyfsat lyckad deal men det känns bra just nu. Har även hunnit med första golfrundan här. Trodde inte det skulle bli av när det var -2 imorse när jag vaknade. Dock svänger det snabbt och i eftermiddag var det istället +16 och sol så det blev en tur i kortärmat. Lovely! Ett träningspass hanns också med så på det hela en produktiv dag. Nu är klockan snart 20 och det är dags för På Spåret. Tack Svtplay för att Sverige känn närmare än vad det skulle kunna vara!

 Lilla gymmet på oavnvåningen i "SFC Smith's Fitness Center". ALLT är namngett här på basen; parker, gym, hus, hundrastplatser - You name it! Och ofta efter nån form av krigshjälte eller liknande. 

Ett och annat löpband finns det... 

Överblick över stor gymmet

IMSO Prep

Tänkte djupdyka lite i vad prepkursen innnebär och vad vi gör där de första fyra veckorna fram till jul. Blir lite mer av ett militärt inlägg men håll till godo.

Till att börja med så är vi alltså 21 elever från Sverige, Norge, Tyskland, Belgien, Kroatien, Israel, Líbanon, Kirgistan, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Singapore, Indonesien, Sydkorea, Japan och Surinam - Någon löjtnant, huvuddelen kaptener och även några majorer.

Prepkursen består i huvudsak av att vi genomför "moment A1", som är det första momentet i själva MCCC; anfall i betäckt terräng med skyttekompani. Syftet är att vi ska få bekanta oss lite med Amerikanska reglementen - Field Manuals (FM) och Army Doctrine Publications (ADP) - samt lära oss grunderna i Troop Leading Procedures (TLP) som är bedömmandemallen på kompaninivå. Kursen går ut på att vi genomför TLP på en Bataljonsorder (OPORD) och avslutar med vår egen ordergiving som Kompch mot en av våra instruktörer. Där får vi ett Go eller No Go. oklart vad som händer vid No Go faktiskt, det är knappast troligt att man blir hemskickad.

Minneskort för TLP - saxat ur FM 3-21.10

På detta sätt har vi fördelen att redan ha genomfört A1 innan själva MCCC börjar och kan förhopningsvis ta in själva undervisningen bättre. Vi måste såklart genomföra A1 igen på MCCC. Amerikanska reglementen såsom FM's och ADP's är sjukt osexiga. Jag har haft fördelen(?) att ha jobbat lite med dessa när jag var i Afghanistan och jobbade mycket med Amerikaner men det gör det knappast roligare eller lättare. Ledordet för skrivandet av dessa känns mer som "More is better" än "Less is more". ALLT är fanimej omnämnt och gärna även repeterat från ett Reglemente till ett annat vilket får till följd att ett reglemente såsom FM 3-21.10 The Infantry Rifle Company är en lite nätt samling om sådär en 664 sidor!
Pedagogiskt? Inte direkt. Nödvändigt? Kanske, med tanke på att US Army inte är Svenska Armén och vår kultur och vårt system skiljer sig åt. Hursomhelst så framstår MSR-serien och FörbR som rena rama skönlitteraturen i jämförelse.

En annan viktig del med prepkursen är att försöka lära sig lite om alla miljoner akronymer och förkortningar som används. För alla som tjänstgjort i en multinationell miljö så är nog detta knappast nån nyhet men mängden förkortningar, akronymer och minnesramsor är ändå överväldigande. METT-TC, RIMICCIS, ASCOPE, HOPEW och OAKOC är bara några exempel på listiga och mer eller mindre fastställda minnesramsor från de första tre dagarna. Då har vi bara kommit till steget "Mission Analysis" i TLP! Det blir till att plugga apkunskap en del i början här.

Prepkursen finns ju av en anledning och just nu känns det sjukt bra att få genomföra den innann MCCC. Det är svårt att inte ställa tusen frågor på en lektion då mycket såklart är självklarheter för våra instruktörer, som alla tre just nu är mellan att ha genomfört en MCCC som instruktör och även skall vara instruktörer på just vår MCCC. Mycket kommer troligtvis ge sig efterhand.

ADP 1-02 beskriver alla karttecken m.m. som används här. Bl.a. använder man karttecken för att visa särskilda uppgifter (Tactical Mission Tasks). Stora fördelar och en del nackdelar med detta såklart.

FM 3-21.10 ser ju tom tråkig ut på utsidan. Inget jämfört med innehållet...

För den som är mer intresserad finns samtliga Reglementen från US Army under http://armypubs.army.mil/ 

 Cpt Humphres förklarar med en god portion tålamod Mission Analysis

Redan nu blir det en del egenstudier på kvällstid. Boken i bakgrunden är en populärversion av vissa reglementen, bl.a. ADP 1-02 för att göra arbetet något lättare. 

Fast det kanske är fusk?

Kallt i Georgia

Normalt sett är det subtropiskt klimat i Georgia och inte speciellt kallt. Minusgrader är ganska sällsynta och snö kommer sällan. Men tydligen är det just nu nån slags kallfront i USA och sydstaterna så temperaturen har de senaste dagarna legat runt nollan om natten och upp mot 5-7 grader på dagen. Nästan så jag känner att jag skulle tagit med mer fältskjortor och kanske tom en värmetröja. Nu är vi ju mest i klassrum så det lär vara lugnt. De äkta Georgia-borna tycker dock ändå att det är svinkallt just nu, så kallt att dagens morgonfys blev inställd - Efter att vi ställt in oss kl 0630. En orsak kan också ha varit att Thanksgiving är imorgon och att sergeanten tyckte det var läge att ta det lugnt.

Varje morgon (förutom idag då) är det obligatorisk morgonfys. 0630 är det uppställning utanför IMSO och inräkning så att alla är på plats. Jag hade väntat mig lite kärvare fys må jag säga, även om jag nu inte varit med på allt pga min fortsatta rehab med mitt haveri-knä. Fysen just på IMSO är till för att vi ska prestera så bra som möjligt på fystestet så det omfattar mest arhävningar och situps i olika varianter samt löpning. Ser fram emot förändring väl på MCCC.

Annars var jag ju på Meet-and-Greet igår med alla Sponsorer. Sponsorer är på nåt sätt nån typ av fadder, mestadels bestående av äldre, fd militärer som man kan luta sig lite mot för att försöka förstå kulturen. Gårdagskvällen bestod av lite mingel, presentation/promotion av oss internationals och sedan middag med lite lokal mat. På det hela en helt ok kväll med trevliga samtal men samtidigt kändes det lite som nån slags speed-dating med ett gäng pensionärer. Ska ge det här sponsorskapet lite mer tid och chans innan jag utvärderar det för mycket tror jag.

Imorgon är det Thanksgiving, ska bli intressant. Kanske blir det en golfrunda på morgonen, trots det kalla vädret, eftersom vi är lediga och sen blir det kalkon och cranberrie sauce. Ska även försöka köpa en bil i helgen. Har hittills varit svårare än vad jag trott.

Happy Thanksgiving!

Att handla

Det är mycket att anpassa sig till på ett nytt ställe. Jag har insett att det är mycket praktiska småsaker jag saknar som jag inte haft en tanke på att ta med över hit, såsom en rimligt bra skärbräda, ett kaffemått, en visp (som jag inte för mitt liv kan fatta inte är inkluderad i hyran av husgeråd) och en så enkel sak som ett vanligt mjukt täcke. Får än så länge hålla till godo med nån tråkig filt innan jag drar mig iväg till IKEA. Kanske blir till helgen. 

En annan sak att anpassa sig till är såklart att handla matvaror. Fram till i söndags hade jag bara lagat ett mål mat hemma, mestadels beroende på att jag haft svårt att veta vad jag skulle laga, och vad jag skulle handla. Igår handlade jag på riktigt för första gången och det tog tid. Har sällan spenderat såpass lång tid i en matvaruaffär men lyckades producera ihop tre måltider med tillbehör. Mycket springande fram och tillbaka och läsande på förpackningar för att inte få i sig för mycket socker blev det. Hoppas jag hittar bättre till nästa gång. 

Har idag även blivit inbjuden till Thanksgiving-dinner på torsdag hos en av "sponsorerna" för oss internationals. Skall på nån form av Meet-and-Greet imorgon och återkommer lite om det här med sponsorer. Känns iaf bra att jag slipper tänka på att laga kalkon till mig själv på torsdag!

Klassresa till Atlanta

Ja, jag kallar det klassresa för det var precis så det kändes. Återigen tillbaka till mellanstadie/högstadie och bli runtvallad av en ganska oorganiserad och något förvirrad klassledare. Tankarna gick stundtals även till en strapatsövning då bristen på information om vad som skulle hända härnäst, nästa tid man skulle vara tillbaka vid bussen etc gick som en röd tråd genom hela resan.

Arrangör för denna, ändå på det hela taget trevlig resa, var IMSO som alltså är den organisation som handlägger och handhar alla internationella studenter som går på Fort Benning. Det blir på ett år ganska många då det inte enbart är MCCC (som är den kursen jag går) som bedrivs för internationals utan även ett antal andra kurser. Just nu  går vi MCCC-elever på IMSO tillsammans med ett gäng som skall gå en tre veckor lång Airborne-kurs. Om jag fattat det hela rätt så ansvarar IMSO för inprocessingen, dvs att alla kommer på plats, får ID-kort, köper fysuniform och gör lite andra bra grejer, exempelvis engelska-test. Om någon missat det så gick det ganska bra på just det för min del då jag hade alla rätt. Säger kanske en hel del mer om testet än om min engelska, men vad jag vet just nu så var jag ensam om det i MCCC-gänget. Alltid kul. Sverige fortsätter hålla flaggan högt här!

IMSO ansvarar även för vår del för en preparand-kurs infölr MCCC som sträcker sig under fyra veckors tid och börjar på måndag. Där får vi lära oss mer om hur US Army genomför bedömanden på kompani-nivå samt vilka uttryck och karttecken m.m. som används mest, i syfte att själva MCCC inte skall bli en för stor chock inledningsvis.

Slutligen så ansvarar IMSO även för så kallad Field Study Programs (FSP) som bl.a. innebär dessa s.k. klassresor, den första nu till Atlanta, huvudstad i Georgia. Dessa kommer vi internationals att genomföra under tiden vi är här till lite olika platser bl.a. Savannah vid östkusten och den stora grejen en vecka i Washington vilket tydligen sker i mars. Men nu var det alltså dags för Atlanta.

Bussen avgick i torsdags morse kl 0930 och för att vara på den säkra sidan så skulle vi internationals vara på plats 0915, efter genomförd Morning PT och engelskaprov. Sedan följde ca 55 min väntan på....nånting. Bussen avgick inte förrän 1010 och av rätt okänd anledning. Efter lunch på vägen, med tillhörande väntan efterår då ingen sista tid för återkomst till bussen angavs, följde sedan besök på Georgia Aquarium med tillhörande delfinshow. Intressant och såklart välproducerat i sanna Amerikansk anda! Det som jag och de två tyskarna jag hängde med under hela resan reflekterade över var hur lite text och information det fanns vid respektive akvarium. Allt var mer visuellt och lättsmält jämfört med exempelvis ett normalt svenskt museum. Ska inte dra för stora växlar på detta men en liten reflektion. Mer visuellt och mer produktion.

Efter lite mer väntan på att alla skulle komma tillbaka till bussen bar det av till hotellet och sedan en fri kväll på stan. Vi skulle visst käkat en gemensam middag på nån slags restaurang som serverade Bison som specialitet men hade missat vår tid på restaurangen (skräll) så det blev middag på med de två tyskarna med efterföljande barhäng. På det hela en mycket trevlig kväll.

Lördagen började på samma sätt som fredagen, dvs med väntan på att alla skulle komma på plats på bussen, och därefter följde besök på CNN, Coca-Cola och efter det nån slags Outlet-galleria norr om Atlanta. CNN var intressant och lite allmänbildande och helt klart värt ett besök för alla som är i Atlanta. World of Coca-Cola mer en gigantisk reklam-produktion om världens mest kända läskeblask och kunde om man ska vara helt ärlig helt enkelt skippats. Lite kul att prova de över 60 sorterna av läskeblask från hela världen i slutet av turen var det ändå. Därefter följde lite mer väntan och sedan bar det av till Outlet-gallerian för att sedan styra kosan hem mot Atlanta. Tillbaka efter kl 22 så blev det inte mycket mer den kvällen utan tillbaka hem och en lugn kväll.

Idag är det söndag och jag har första dagen utan några tider att hålla sedan den 7 november. Känns extremt skönt! Blir lite tid att stöka undan och packa upp sista väskorna här hemma och även lite tid för träning och annat bra. Kanske är jag förväntad att medverka på nån slags lunch idag men jag har uppfattat den som tämligen frivillig, vilket jag kanske får äta upp. Just nu känns beslutet helt rätt. Behöver landa in lite mer än jag redan gjort. Ska även göra lite hemläxa vi fick i torsdags em inför morgondagens riktiga start på Prep-kursen. Nu blev det mycket text men bjuder även på några bilder. Inser att jag behöver bli bättre på att fota intressantare saker... Ha det fint!

 En förvirrad och väntande hög mer internationella studenter med den sympatiske tyske "Livgardeskaptenen" Ronny i förgrunden

Stor Kinesisk Kejsarkrabba på Georgia Aquarium

 

Utanför CNN Headquarters

 Förlagan till HBO's "The Newsroom" - CNN's verkliga Newsroom

 Broadcasting-bil som nyttjades under Desert Storm (tror jag det var)

 I lobbyn/atriumet på CNN. Jag funderar hur de tänkte med den gula ormen vid Cartoon Network. påminnner om nåt helt annat, eller är det bara jag? Till vänster bakom biljettkontoret skymtar världens längsta fristående rulltrappa, såklart.

 Julpyntandet har redan börjat, såklart.

 Downtown Atlanta i bakgrunden. Det här med Selfies är nog inte för mig. Ser ju så sjukt glad ut.

Första tre dagarna på Fort Benning

Då är jag nu inne på min tredje dag i Gerogia och på Fort Benning. Äntligen har jag internet-uppkoppling i hemmet. Konstigt hur van man är att ha det när man är hemma, man känner sig nästan lite naken utan. Kanske en dålig vana…

Flygresan till Atlanta och bilresan till Fort Benning gick väldigt smidigt, bortsett från ett bagage som inte kom fram som det skulle. Visade sig bara vara golfbagen så ingen större skada skedd. Även den är nu återfunnen och i min ägo igen. Gott om plats för övrigt bagage blev det i min Chevy Suburban som väntade på AVIS i Atlanta. Största civila bilen jag kört någonsin - Och jag gillart! Känns redan jobbigt att skiljas från den om två veckor.

Det blev en natt på hotell i måndgas och i tisdags fick jag då rätt vårt boende här i ”Disney-byn” Custer Village. Helt nybyggt område och jag tror vi är hyresgäster nummer två just vårt hus. Känns helt ok. Får börja jobba lite på hemtrevnadskänslan snart då möblemanget inte tar upp jättemycket plats i det i övrigt spatiösa huset. Har ännu inte, trots idogt försök, lyckats få tag på en flaggstång så jag kunnat sätta upp svenska flaggan. Kanske lyckas jag idag!?

Började igår inprocessingen på IMSO (International Military Students Office) tillsammans med 20 andra studenter från såväl Kirgistan, Japan och Libanon som Norge och Tyskland, bland annat. Schemat som var utdelat sprack redan under de inledande fem minuterna och efter det var det bara att vinka och le (dvs acceptera situationen). Har en känsla av att tålamodet kommer prövas en del under kommande veckor. Ska be att få återkomma om just IMSO men i korthet så är det de som har hand om oss internationella elever under vår tid här. De första fyra-fem veckorna fram till jul går vi en förberedande kurs där för att börja själva Maneuver Captain Career Course (MCCC) efter nyår.

Idag är det en tämligen lugn dag och jag kan komma ikapp med lite allt möjligt, bl.a. uppdatera bloggen. Har haft ett fyspass på morgonen som var lite annorlunda än vanligt (återkommer även till dessa) och efter lunch skall det inhandlas träningsuniform. I övrigt är dagen fri. Känns skönt då jag så att säga anfallit direkt ur marschgruppering och fortfarande är lite jetlaggad. Det viktigaste i form av ID-kort, telefon, hus och möbler, internet m.m. är i alla fall fixat. I helgen blir det visst en trip med IMSO till Atlanta ”to have fun”. Blir nog bra.

Nu ska jag sluta tråka ut med för mycket text och bjuda på några få bilder. Håll till godo!

Tidig morgon (ca 0345) på Arlanda med lite överlast.

Lämnar Sverige och Stockholm bakom mig i det tidiga morgonljuset

Driving through the Peach State

 Disney-byn Custer Village som vi bor i

 Välkommen till 7500 Terrapin Trail. Rött hus med vita knutar - Jajemen!

Chevrolet Suburban

 Mrs Margaret Rice, kvinnan bakom administrationen på IMSO och den som styr och ställer i inprocessingen

På plats!

Det är ju kanske en liten underdrift med tanke att jag varit på plats i Columbus i mer än 48h nu. Har varit ganska hektiska timmar med försvunnet bagage, jakt på hus och möbler, bredband/TV, uppstart med alla internationella studenter på IMSO och bara en sån sak som att handla. Lite jobbigare när Willys inte ligger 50m från porten. Har iaf skaffat en telefon nu och återkommer med lite mer info och bilder(!) när jag har internet-uppkoppling.

Allt är hursomhelst väl!

Godmorgon Måndag!

Klockan är 04:52 och jag har redan varit vaken i två timmar.
Nu sitter jag på flygbussen påväg tillbaka till Sthlm efter att ha vinkat av Pär. Med 6 stora väskor och ett leende är han nu påväg till Georgia!

32 dagar kvar tills jag själv står vid incheckningsdisken med alla väskor och glatt tar emot kommentarer som:
"- Ska du emigrera eller?!"
'Längtar' är ett fjuttigt ord jämfört med hur jag känner. 'Så vansinnigt peppad' beskriver känslan något bättre.

32 dagar eller lite mer konkret; två tentor, en praktisk examination, en flytt, en tur till Skövde och två vändor till de nordligare delarna av landet. Sen checkar även jag in med tunga väskor och ett lätt sinne!

Men nu närmast, hem och sova en timma, sedan redovisa och analysera en gammal kvinnas medicinlista inför en seminariegrupp. High life!

/a

Resfebern kommer krypande

Tillbaka efter en dryg vecka i den skånska myllan. Kul att avsluta med en riktig övning i fält! Ganska nöjd med egen insats men hade lite svårt att hålla fokus ibland. Tankarna for lätt vidare mot det kommande halvåret. Tack alla kollegor som önskat lycka till! Kommer sakna er.

Nu är det dock dags att åka till landet i öster, om en halvtimme kommer taxi Jonsson för vidare transport till tåget och Stockholm. Flyget lyfter imorgon 06.05 och jag anländer Atlanta måndag kväll svensk tid. Ikväll blir det att umgås med Ann så mycket som möjligt då vi inte syns på en hel månad. Känns lite trist men är även sjukt sugen på att komma iväg! På återseende när jag är på plats!

Tom låda, vitt ark.

För ca 3 år sen fick jag en egen låda i Pärs hallbyrå. Det var stort! Å så bra, jag (mitt nya jag förstås) skulle ha ordning i min låda och bara förvara viktiga saker i den. Nu är lådan tömd och vi är på väg! Det känns bra. Stort och riktigt bra!

Nu är det tentaperiod igen så mina inlägg blir nog rätt glesa ett tag framöver. Tänker att det kommer att bli mer tid för bloggande när jag väl är på plats (mitt nya Amerika-jag är nog en grym bloggerska!)

Hörs!
/a


Ps. lådan innehöll 2st trasiga minificklampor, ca 35 pennor, en golfhandbok från 2001, en party-tuta, några örhängen som tappat sina respektive och alltså ett kvitto på att mitt nya jag inte hann fram.

Sista dagen hemma-hemma

Spenderar sista lediga dagen innan jag drar iväg till Skåne på övning med att besöka sjukhuset, beställa resa till Columbus (yep, inte gjort på riktigt förrän nu), fixa med lite allmänna papper och slänga skräp. Ikväll skall dessutom lägenheten lämnas över till min nya hyresgäst och jag skall till sjukgymnasten. Min anledning till sjukhusbesöket idag var att jag fick en kortisoninjektion i mitt sedan i februari inflammerade knä. Äntligen! Behöver lite bra rehab-övningar på vägen. Har varit minst sagt en seg historia det här men nu återstår  att se resultatet, och jag är hoppfull.

Imorgon börjar övningen med en dag på arbetstid (pass på!) för att på fredag sätta sig på bussen och leva i den skånska myllan till nästa lördag. Sedan blir det en snabb touch-and-go hemma i Skövde och därefter Stockholm innan flyget lyfter morgonen den 18:e.

Litet, litet nålstick med förhoppningsvis god verkan

På-återseende-turné

I helgen har på-återseende-turnén (vi kommer ju tillbaka, därav inte hejdå-turné) fortsatt. Förra helgen var jag och Ann i Lönsboda och hälsade på min far samt avgav en kort visit hos syster med sambo. Denna helgen bar det av till Gränna för att umgås med mor och hennes man. Inte en av de jobbigare helgerna någonsin precis. I själva verket väldans trevligt och med mycket god mat, som vanligt i Gränna. Söndagen avslutades med tipspromenad på Grännaberget innan vi styrde kosan hem för att slutligen hinna med att umgås med paret Jonsson/Pedersen på kvällen. 

Imorgon forstätter packandet och städandet och lite ytterligare umgänge skall hinnas med innan Ann far mot Stockholm framåt onsdag. Tre dagar kvar hemma. Vart tar tiden vägen?

Vad äter man till lunch de sista dagarna i Sverige om inte blodpudding? 

Förstår inte riktigt hur jag ska klara mig utan.

 Lördagen bjöd på riktigt god middag. 

Svenska smaker gick som en rät linje genom helgen.

På tipspromenad