Oj vilken liten spis.
Oj, nu är diskmaskinen full (efter en kvällsfika och en frukost).
Men, vad liten kaffekoppen är!
Det känns i alla fall väldigt bra att vara hemma. Lite ovant i början dock, första timmen i Stockholm var vi lite chockade över att folk var så otrevliga. När man hängt i Amerikanska södern är det allt lite ovant när människor inte hejar, tackar, Sir:ar, Ma'm:ar och erbjuder sig att hjälpa till.
Från att ha rest värdigt med hyrbilar och taxi blev vi helt plötsligt två lodisar som svettiga, odushade, trötta och hungriga släpade vårt baggage på Centralen.
Välkomna hem till verkligheten!
Den pyttelilla verkligheten.
Hur som helst, vi är grymt glada över att vara hemma!!!
Telefonerna som ringer och alla vänner och familj som hojtar "välkomna hem" på andra sidan luren! Det är ju superhärligt, minst sagt!
Dessutom är det ju varmt och skönt!
Hurra för hemma!